I "Gränsöverskridande kvinnor under medeltiden" berättade Stefan Högberg om kvinnoroller och specifika personers verkanden inom olika, då extremt mansdominerade, yrkesområden.
– Vi vet alla att det inte fanns några kvinnliga krigare under medeltiden. Intressant nog har vi fel. Vi hittar kvinnor inom alla dessa tre områden; krigare, ledare och läkare. Det handlar om en lite annorlunda, mer korrekt världsbild, summerade han.
Stefan Högberg började intressera sig för området när han för tjugotalet år sedan studerade historia vid Göteborgs universitet. Då läste han boken "War in the Middle Ages". I ett kapitel räknades olika grupper upp som deltog i medeltida krig. Där möttes han av de oväntade orden: "Och så var det kvinnorna".
Han hade inte själv, trots ett stort historieintresse, haft en aning om att kvinnor ibland deltagit på medeltidens slagfält. Han började leta exempel och har nu hunnti samla på sig en hel del kunskap om, som han benämner dem, gränsöverskridarna.
Han gav ett exempel från utgrävningar vid den israeliska staden Caesarea.
– En dag händer något oväntat. Hundratals små bronsplattor dyker upp, de har varit fästa i en läderväst som multnat, mannen i rustning kan vara en korsfarare.
Men när skelettet undersöks närmare kommer nästa stora överraskning.
– Mannen i rustning är en kvinna.
Stefan Högberg drar i handbromsen. Han menar att medeltiden förvisso var en starkt mansdominerad tid men att det vore konstigt om alla kvinnor under tusen år uppfört sig på samma sätt. Precis som i dag fanns det personligheter som inte följde samhällets normer.
– Det är en fråga om perspektiv, att ha en så korrekt bild som möjligt.
Ett problem i sammanhanget är att det finns väldigt få källor. Det beror helt enkelt på att det inte antecknades så mycket. Och när det skrevs var det inom aristokratin, vanligt folks liv har man ännu sämre koll på.
Vad gäller krigare är tiden starkt patriarkalisk. Män skickade sländor (vävvarianten) mellan sig.
– Betydelsen var: Antingen kan du följa med på korståg eller sitta hemma och spinna som en kvinna.
Och kvinnor höll sig oftast på avstånd från själva slagfältet.
– Härförande kvinnor fungerade mer som en öb (överbefälhavare).
Stefan Högberg gav exempel på vad som krävdes för att kvinnor skulle återfinnas med vapen i hand.
– Vid kriser, där bryts kopplingen. Eller vid en stark kollektiv ilska, framhöll han och berättade om ett bondeuppror i England som leddes av en kvinna.
Som ledare fanns det kvinnor. Men det handlade inte om jämlikhet utan det var i förhållande till en man.
– Kvinnan fick ta över ansvaret för sin familj när överhuvudet exempelvis fängslades eller gav sig i väg på korståg. Helst skulle det var en vuxen son men han fanns oftast inte. Då blir det hustrun eller modern som axlar ledarrollen, konstaterar Stefan Högberg.