Ja – hur kan hon tänkas se ut? Jag var lite svävande med tiden när intervjun med Linnea Rosvall bokades in, så ingen väntar på mig i bibliotekets foajé.
Jag letar med blicken och håller upp kameran demonstrativt i hopp om att någon ska ge sig till känna.
Ingen reaktion.
Vad ska man titta efter egentligen? Vilka signalement har en ung kläddesigner som vill uttrycka ångest med sina kläder (avsiktsförklaringen har jag läst mig till i pressmeddelandet)?
Den äldre kvinnan som läser tidningen i bibliotekets foajé kan uteslutas.
Den unga kvinnan som sitter försjunken i en bok? För slarvigt klädd, tänker jag.
Hon med tajt knälång kjol och Dr. Martens-kängor då? För självsäker, tänker jag innan jag ger upp och frågar personalen.
Linnea Rosvall är hon med kängorna, visar det sig.
Jag träffar henne för att prata om hennes utställning ”Hjärtat på utsidan”, som visas på biblioteket månaden ut.
Linnea Rosvall är född och uppvuxen i Visby. Kläddintresset fanns med tidigt.
– Jag har alltid gillat att göra egna kläder. Det började med att jag sydde för mina Barbie- och Bratzdockor. Men det tog ett tag innan jag insåg att detta var något man kan leva på, säger hon.
Linnea tog nyligen examen i skrädderi, textil och design; ”Hjärtat på utsidan” blir den första utställningen och modevisningen på egna ben.
Som vi förstår av namnet är Barbie- och Bratztiden långt borta vid det här laget.
Du skriver i presentationen att du vill uttrycka ångest med dina kläder. Vad har du ångest för?
– Jag tror att det har lite att göra med den fas jag är inne i nu. Skolan är klar och plötsligt ska man ut i det verkliga livet. Det väcker massor med tankar: Har jag valt rätt väg? Hur rättfärdigar man sig som designer när det finns så mycket lidande i världen och så många som behöver hjälp?
Drömmen är fortfarande att livnära sig som kläddesigner, men hon ser industrin med andra ögon i dag.
– Egentligen hatar jag modebranschen. Dels för att den är ytlig, dels för att det är så mycket slit och släng nu för tiden. Förut kom det ut två kollektioner om året, numera kan det vara fyrtio.
Och ändå vill du jobba i den branschen?
– Ja, faktiskt. Kläder är ett starkt uttrycksmedel. Många har på sig dem för att skyla sig och dölja människanbakom fasaden. Men kläder kan också vara ett sätt att lyfta fram vilka vi är och hur vi känner oss. Frågan i grund och botten är: hur vill jag bli uppfattad?
Ja – hur vill du bli uppfattad med din egenklädsel?
Linnea Rosvall funderar en stund, sneglar på den mörka knälånga kjolen, den gråa tröjan och Dr. Martens-kängorna. Svaret är en ytlighet med påfallande djup, och det förklarar varför reportern och intervjupersonen sprang i cirklar runt varandra så länge.
– Jag tror att jag vill signalera lite tuffhet, särskilt med de här kängorna. Förmodligen för att jag inte känner mig så tuff egentligen. Men det är väl som de säger: Fake it ’til you make it.
Fotnot: ”Hjärtat på utsidan” kan ses på Almedalsbiblioteket fram till och med 28 februari.