När GA pratar med Christian Kjellvander är det värmebölja och hettan gör honom yr, säger han, samtidigt som sista arbetet ska göras på nästa skivsläpp. Albumet kommer 19 oktober, det heter Wild Hxmans. Hur en skiva blir beror på vilken mental plats han befinner sig på just då.
– Den här handlar om människor i rörelse, om fasta och rörliga punkter. Jag intresseras av hjärnans geografi, hur vi emotionellt är på olika platser samtidigt.
Sin musik beskriver han som grundad i amerikansk folkmusik och med lite jazz, lite rock.
– Några säger att det låter som country, skrattar Christian Kjellvander.
Inspirationskällorna varierar, men Neil Young är ”ständigt närvarande”.
– Jag drabbas på olika punkter. Jag lyssnar generellt mindre på låtskrivare, mest blir det instrumental, långsam musik, säger han.
Från skivinspelningen som görs hemma, väntar närmast konserterna på Warfsholm 21 juli och 25 - 26 juli på Stelor.
Hur ser den optimala spelningen ut?
– Mitt favoritställe finns på Sudret, Hamra krog. Det är varmt, svettigt, PA:t distar - jag bara älskar det. Det är en cool miljö och stenväggarna ger ett hårt ljud, där spelar jag gärna igen!
Relationen till Gotland är nära.
– Jag har varit där mycket, min mamma växte upp i Visby. Hade jag inte turnerat för mitt uppehälle skulle jag gärna bo där. Jag är uppväxt på en ö i USA, ett tag bodde jag på en svensk ö. Jag känner mig som ön, med lugnet och den karga naturen, jag är som Gotland.
Med skivinspelning följer balansgången mellan familjeliv och jobbfokus.
– Jag har familj och måste vara hemma rent fysiskt, samtidigt är jag kanske inte där mentalt hela tiden när jag spelar in nytt. Det är svårt, ett års jobb ska kokas ner till en skiva.
Sex månader om året är Christian Kjellvander ute och spelar, har han räknat ut.
– Tre av dem var familjen iväg tillsammans. Min 7-åring följde med på hela förra Europaturnén. Han har åkt med sedan han var liten, nu var det på tu man hand och det var fint höra på hans funderingar längs resan.
För publiken, den finns också i Tyskland, Schweiz, England och Spanien bland annat.
Christian Kjellvander är dock hemtam på ännu längre avstånd, en stor del av uppväxten skedde i USA. Erfarenheten har gett honom en blick på det svenska samhället lika mycket utifrån som inifrån.
– Vi har ju konstiga saker för oss som inte är självklara i andra kulturer. Ta Jante, vi säger ”men inte är jag särskilt bra på det”.
Det är lätt att vi normaliserar de egna normerna, tänker han. Att lyfta sig själv på amerikanskt vis kommer inte naturligt för honom, däremot att höja andra.
– När andra lyckas känner jag ingen avundsjuka eller bitterhet, utan en djupt rotad glädje. Att hylla andra är mer självklart i USA.
Idag finns ingen längtan efter att byta hemvistelse.
– Det finns förstås mycket positivt här - jämlikheten, friheten.
Så var det kontrasterna, som tycks löpa genom hans varande. Mellan boende, skapande och allt det som utgör bruset runt omkring oss. Eller bristen på brus.
– För att må bättre skulle jag bo i Stockholm, där jag kan gå ut och känna mig bekräftad socialt. Vi valde att bo på landet ändå, där tystnaden är grunden och ljudet undantaget.
Hur mår du då i tystnaden?
– Jag älskar det. I tystnaden kan man skapa sig själv utan yttre påverkan. Det blir en nollpunkt, som en ö på fastlandet.