Erland Liljegren köpte sitt första dragspel när han var 17 år. Då kostade det 1 165 kronor, en saftig summa på den tiden. Dragspelet fick han senare sälja för att ha råd att gifta sig, men kärleken till instrumentet och musiken lever kvar än idag.
– Det har alltid varit musik i huset, ända från början. Jag började spela dragspel väldigt tidigt, på gehör, men sen hade jag en period där jag inte spelade på kanske trettio-fyrtio år, berättar Erland Liljegren medan han varsamt lyfter upp det dragspel han nu har i hemmet. Nu, vid 92 års ålder, släpper han sitt första album, en skiva han spelat in tillsammans med sin son. På inspleningen spelar Erlands son Christer Liljegren gitarr och svärdottern Stina Lundmark, också hon på dragspel. Björn Wahlquist lirar bas på plattan.
– Valet av låtar kom naturligt. Det bara blev dem här. Många lugna låtar, säger Erland och visar omslaget.
– Det är jag här på bilden. Här var jag ung, kanske 19 år.
Han talar om hur musiken har gått i arv i familjen. Ett minne som framkallar tårar hos Erland är det när ett av hans barnbarn vid fem års ålder hade lärt sig spela just dragspel, och då ringde till sin morfar och spelade upp låten "Spanska ögon" per telefon. En låt som också är med på skivan.
Eftersom alla låtar på skivan är covers, alltså inte egenskrivna, har man fått betala Stim-pengar till upphovspersonerna bakom musiken. Något Erland tycker är viktigt.
– Det är helt rätt tycker jag. Och fint. För den här har vi betalat 650 kronor till exempel, förklarar han och syftar till "Varför skola människor strida?" som spelas i bakgrunden.
Att spela in musiken de spelar tillsammans är något han och sonen Christer testat småskaligt förut, men det går inte att mäta sig med den utrustning som fanns hos Micke Lyander på Sandkvie Studio.
– Vi har spelat in lite själva tidigare, men det var inte med samma system som i den här studion. Det här var verkligen kanon!
Han flyttar sig mellan soffbordet och cd-spelaren efterhand han kommer på låtar han vill spela upp. Varje låt ligger honom varmt om hjärtat, och ofta sprider sig ett stort leende i ansiktet. Erland beskriver skivan som musik man dansar till.
– Det är underbart att se folk dansa till musik. Det är livet det.
Namnet på albumet inspirerades av en känd dansbandsgrupp.
– Det finns ju några killar på tv som heter Rolandz. Då kom jag på att vi kunde heta Erlandz.
Att fortfarande hålla på med musik vid sin ålder menar Erland ger honom energi. Det är inte varje dag man möter människor med samma livsglädje.
– Allting flyter bara på. Jag har det riktigt bra ska ni veta.