Det är en het stjärna som under fredagen repeterade tillsammans med Gotland Big Band på Wisby Strand. Med sin trombon och sin tonträff gick Aubrey Logan förra våren direkt upp på Billboard-listans förstaplats i genren "nutida jazz" med albumet "Where the sunshine is expensive".
Sedan dess har hon ridit på en framgångsvåg. Eller, ja, den där vågen började egentligen rulla långt tidigare.
De senaste åren har till stor del bestått av turnéer, en stor del av materialet på senaste hyllade skivan skrevs just under resor och på flygplatser.
För närvarande befinner sig 32-åringen från Bellevue, Washington, tillsammans med sin trio och två körsångerskor, på Europaturné. Allt som oftast är de stora konserthallarna utsålda, som i Frankrike gångna veckan.
Utöver Visby spelar Aubrey Logan i Göteborg och Stockholm innan hon lämnar Sverige för Israel.
Gotland Big Bands producent och trombonist Magnus Fahlén fick tips om Aubrey Logan senast hon spelade i Sverige, 2017. Nu har de sytt ihop det samarbete som mynnar ut i lördagens konsert.
Aubrey Logan blandar egna låtar med att förnya klassiker i andra genrer, som Elton Johns "Benny and the Jets" och Carole Kings "I feel the earth move".
– Vanligtvis spelar jag med mitt band, ibland dyker möjligheten att spela med ett storband upp, då tar jag så klart den.
Från stora Paris direkt till lilla Visby!
– Det spelar ingen roll var jag spelar, det är musiken som står i centrum, inte platsen, säger Aubrey Logan.
Mycket av hennes musik skrivs på resande fot – ofta på flygplatser i väntan på nästa flight.
– Det är väl ett sätt att hålla tristessen borta och slå ihjäl tid. Det är inte en medveten ansträngning, det blir bara så.
Skriver du under den här turnén också? Kan vi vänta oss någon låt med Gotlandstema efter den här helgen?
– Vi får se. Fast varför inte? Vi bestämmer det helt enkelt. På nästa skivan blir det en Gotlandslåt.
Aubrey Logan får ofta höra att hon är en entertainer ända ut i fingerspetsarna. En fjäder i hatten, tycker hon, även om mer renläriga jazzstofiler skulle fnysa åt dylika komplimanger.
– Ja gud, jazz kan vara så oerhört tråkig. Många musiker verksamma i genren är bara intresserade av sitt. Att briljera. Men vi spelar trots allt för en publik, utan den blir det inget. Och det får vi aldrig glömma.