Loreen är ute på en sommarturné. På Lilla Trädgårn i Ljugarn bjöd hon på en blandning av gamla och nya låtar, både på svenska och engelska.
En man i vita kläder kliver upp på scenen. Det är keyboardisten Björn Eriksson. Han spelar en "Euphoria"-liknande slinga. Den är svävande och vibrerande. Rökmaskinen sätts igång och någon jublar. Folk sitter spänt och väntar. När Loreen väl uppenbarar sig har hon hela publikens uppmärksamhet.
Hon är iklädd jeanskostym, röda solglasögon och röda pumps. Hennes långa fläta når nästan ner till marken. Hon tar plats intill trummaskinen och fattar den röda trumstocken. Ljudeffekterna bygger upp en spänning och publiken klappar med. När Loreen till slut tar ton möter rösten en väluppbyggd bakgrund. Den är avancerad men det känns samtidigt avskalad och intressant.
Efter öppningsnumret tackar Loreen för att "vi får göra det här igen". Hon syftar självklart på att få möta publiken. Med trumpinnen i högsta hugg likt ett trollspö trollbinder Loreen sin publik. Hela trädgården att dunkar i takt med beatet i låten "Dreams".
Loreen berättade om minnen från Så mycket bättre och känslan av att äntligen få stå på scen igen. "Den här låten var personlighetsutveckling för mig, säger Loreen efter hon sjungit "Du är min man".
Solen börjar gå ner bakom Lilla Trädgårn men Loreen behåller de stora solglasögonen på. Pianot rullar i gång och några bekanta rader hörs. "My Heart is Refusing Me" var en av de första låtarna hon skrev. Loreen berättar om minnet från Melodifestivalen. Sedan påminner hon oss om Så mycket bättre-tiden. Hon sjunger "Du är min man" med både tempo och puls. Det är skönt att höra hennes röst på svenska.
Att säga "jag älskar dig" är en annan sak än att säga "I love you", förklarar hon och blir genast mer personlig. Loreen tar av sig solglasögonen. Hon tittar publiken i solstolarna längst fram rakt i ögonen. Hon pratar med dem och känns både närvarande och nära.
– Man blir ju blyg när man ser alla detaljer så här, säger hon och skrattar.
Loreen på Lilla trägårn i Ljugarn.
Sen berättar hon historien om "Euphoria". Det blir ingen kräftdans den här gången, intygar hon. Alla vet vilka ord som kommer men är ändå förväntansfulla genom hela låten. Loreen har något mystiskt över sig. Något som gör att folk vill höra och se mer. Och det får de. Under spelningen lär vi känna Loreen, och det får oss bara att vilja veta mer. Kanske är det just då man har lyckats som artist.
När hon ska gå av bönar publiken om en låt till. Loreen vet inte vilken hon ska köra så hon låter de engagerade fansen bestämma. Det är avslappnat och spontant. Hon säger att hon aldrig varit med om något liknande tidigare i sin karriär. Det blir ett möte att minnas.
Loreens toner i samklang med den talangfulle keybordisten Björn Eriksson får publiken att vilja dansa, men de håller sig tålmodigt på sina platser.