Ny skiva

Childmind

Childmind

Black Hair Records 2019

Den har hypats hutlöst på dessa sidor, Hannes Glans debutalbum med soloprojektet Childmind. Vid årsskiftet siade undertecknad att skivan mycket väl skulle kunna hamna på listan över årets gotländska kulturhöjdpunkter. När det skrevs hade endast två av låtarna släppts. Sedan dess har ytterligare tre singlar pytsats ut –  den ena strået vassare än den andra.

Fem av nio spår var med andra ord redan bekanta när det självbetitlade förstlingsverket till slut laddades upp på Spotify häromveckan. Denna framtunga utgivningsmodell, typisk för vår fragmentariska tid, har sina risker. Vill det sig illa blir det efterlängtade albumsläppet ett snöpligt västgötaklimax; man känner sig mätt innan huvudrätten står på bordet.

I Childminds fall serveras tre nya låtar – den fjärde, ett instrumentellt intro med titeln "Cassiopeia", räknas inte. Efter en veckas intensivt lyssnande på skivan som helhet kan jag konstatera att singlarna har valts med omsorg. Psykpoppiga eposet "Island of Lambs", som inspirerats av Valdemar Atterdags invasion av Gotland, och 60-talssvängiga "Glow" (båda utgivna tidigare i år) är fortfarande det bästa Hannes Glans har att bjuda på. 

Nytillskotten är dock inte så pjåkiga, inte alls faktiskt. "Childmind" (spåret heter så), "Children of Sleep" och "Moments Realised" saknar i och för sig trallvänligheten som präglade singlarna, men melodierna är bara halva nöjet när det gäller Childmind. 

Glans spelar acid-anstruken gitarrock med ett sound som för tankarna till en rad jamband. Det som ändå skiljer Childmind från 60- och 70-talets pårökta, ibland tålamodsprövande, utflykter i yttre rymden är känslan för rytm – och denna ådra pulserar lika taktfast i de nyare låtarna. Den här sidan av Glans soloprojekt har anats sedan debutsinglarna "By Design" och "Crystal", men det är först nu som helhetsbilden tonar fram: "Childmind" är en skiva som gör sig nästan lika bra på dansgolvet som runt brasan på eldfesten.  

Min årssummering kommer först om några månader; det skulle förvåna mig om Childminds debutskiva inte omnämns i den texten. Så nej, något västgötaklimax blev det inte den här gången. Men Hannes Glans bor numera i Sveriges andra stad, så kanske kan lite Göteborgshumor vara på sin plats: 

Jäklar vilket glansnummer, Hannes!