Det är i just en källare i Dalhem de repeterar och har så gjort sedan senvintern. Det är som förr igen, mögellukt, kaffe i plastmuggar och en brinnande iver.
– Som när man började en gång i tiden, fast alla är mycket bättre nu. Men det är precis samma känsla, säger Johan Seige.
Seige, Västeråsare som flyttade till ön för två år sedan, spelar gitarr, munspel och sjunger. Han är motorn i bandet och den som jagat ihop de tre övriga medlemmarna.
Han förklarar, under en repetition där de just enats om slutet på låten "Brevet till Gud" och över just en kopp kaffe i plast:
– Jag har spelat i massa olika sammanhang genom åren där jag gjort det mesta själv. Jag blev så trött på det, jag vill ha något där alla är delaktiga.
Och så är det nu, fyra personer som egentligen inte kände varandra har nu blivit en fungerande enhet; lite blues, lite country, lite rötter, egna låtar, texter på svenska...och så en fika.
I De Lyttas Kapell har de det bra, om samtalsämnena tryter kan de alltid prata om sina skavanker.
Johan Seige är blind sedan 20 år, basisten Hasse Tholin har hörapparat, artros i ett knä och brygga i käften, gitarristen Lotta Partapuoli som till vardags är lärare på Ella i Fårösund har två hörapparater och Bäck Group-trummisen Göran Westerlind har en defibrillator inopererad under huden som tänder till om hjärtat går i baktakt.
– Vi borde ha en sjuksköterska på scen, säger Tholin. Men efter 50 är vi alla mer eller mindre lytta, är det inte så?
De Lyttas Kapell är alltså redo att lämna källarlokalen i Dalhem, första officiella framträdandet sker på Fårö under Fårönatta, ytterligare fyra shower är bokade på Gotlands landsbygd.
Inte en enda i Visby ty landsbygden behöver ju också kultur, så resonerar de. Till och med i Umeå har de fått ett gig.
Det är just shower som är konceptet, ett första set där Johan Seige kör sin ståupp-underhållning, ett andra set där bandet bjuder musik.
Två låtar finns inspelade, ytterligare låtar ska spelas in, ett skivbolag finns som är villigt att ge ut när låtarna är tillräckliga i antal.
– Vi gör det här tillsammans och det är så jäkla roligt. De allra flesta av oss kände inte varandra från början och så funkar det så här bra, säger Johan Seige.
Det är det som är det viktiga. Det ska låta bra, visst, det ska gunga. Men mest ska de själva växa med musiken, då blir det som bäst även för den som lyssnar.