Sedan 1990-talet har Visbyavdelningen i Lions delat ut stipendier till unga musikbegåvningar på ön. Numera sker detta inom ramen för Kulturskolans verksamhet.
– Lions har en tradition av att främja barn och unga – det här är ett sätt att göra det, förklarar Tove Nauckhoff från Lions Visby.
Stipendiaterna väljs ut Kulturskolans lärare. Varje mottagare får 1 500 kronor i handen.
– Det finns ju vissa kostnader om man håller på med musik. Man kanske behöver köpa instrument, noter eller åka på kurs. Men framför allt är det här en uppmuntran. Det är i den här åldern många börjar satsa på allvar. Då behövs det lite uppskattning på vägen, säger läraren Maria Wernberg.
Och där står de verkligen, med ena foten i barndomens musikaliska lekland och andra på väg in i framtiden, där drömmen kan behöva verklighetsanpassas.
Hobbymusiker, mittemellankänd eller världsstjärna – vad har ni för förhoppningar, frågar jag årets stipendiater, Elsa Svensson, Märta Karlén, Alva Höggren och Frey Franzén.
– Pianot har betytt väldigt mycket för mig. Det finns så många möjligheter med det instrumentet. Jag lär fortsätta spela hela livet, men jag har andra drömmar också, så jag vet inte om jag vill satsa på en karriär som pianist, säger Elsa Svensson.
Lagom är bäst, alltså. Andemeningen går igen i svaren från de andra.
– Jag vill fortsätta dansa, men kanske inte bli världskändis. Jag vet inte hur jag ska förklara ... Jag vill bli något stort, ändå inte, säger Märta Karlén, som studerar balett.
Du hoppas bli ... lagom stor?
– Mm, just det.
Saxofonisten Alva Höggren då, vill hon också bli lagom stor?
– Det hade väl varit kul att jobba med musiken, men jag vet inte ... Mittemellankänd låter bra, säger hon.
Hur kommer det sig att du började med just saxofon?
– Kulturskolan var på besök i min klass, och vi fick prova på lite olika instrument. Saxofon var det som var roligast att spela. Men jag kunde inte börja med en gång. Mina händer var för små då, så fingrarna räckte inte runt.
Sist ut i gänget är Frey Franzén, som dock inte svävar på målet när det gäller framtidsplanerna.
– Jag hoppas verkligen att det blir något bra av det här. Jag har spelat fiol sedan sexårsåldern och skulle jättegärna jobba professionellt som musiker.
Och varför blev det fiol?
– För att pappa spelar fiol, då ville jag det med, säger Frey Franzén, som råkar ha en direktör för Gotlandsmusiken till far.
Samtliga stipendiater kan höras på Kulturskolans vårkonsert i Visborgskyrkan i dag, lördag.