Som treåring gjorde Dalia Munck sitt första offentliga framträdande vid midsommarfirandet i Stocka, i Hälsingland, där familjen bodde då.
– Pappa brukar säga att jag sjöng solo med tonartsbyte och allt, säger Dalia Munck.
Hon har sjungit sig genom livet. Som 16-åring började hon sjunga i kör i Visby domkyrka och har genom åren hunnit med flera olika körer där. På gymnasiet gick hon musikestetisk linje och fortsatte sedan ett år på sånglinjen på folkhögskolan i Hemse.
– Sen har jag tagit sånglektioner för Claes Holmgren, tidigare domkyrkoorganist, i flera år. Det är han som har skolat mig. Det är en helt annat teknik att sjunga i kör än att sjunga som solist, säger Dalia Munck.
Numera sjunger hon S:t Clemens kammarkör.
– Vi är tio duktiga amatörer och sjunger verkligen en blandad repertoar, åt det klassiska, men även visor. Vi skulle ha haft en gedigen klassisk julkonsert men den fick vi ställa in.
Dalia Munck får ofta förfrågningar om att sjunga på bröllop, dop och begravningar och gör då och då sådana framträdanden.
– Men jag jobbar inte aktivt för att få gig. Jag har aldrig haft något driv att bli sångerska, som karriär. Jag tycker om att sjunga, men är gärna en doldis och överraskar lite.
Den senaste tiden har hennes sång dock fått ett visst genomslag genom Visby domkyrkoförsamlings digitala gudstjänster. Det började med att kantorn Alma Hedlund Emilsson frågade om hon inte kunde sjunga under Pridegudstjänsten i höstas.
– Det blev väldigt bra – bättre än vad någon av oss hade kunnat tro, säger Dalia Munck.
Sedan dess har hon tagit sig an såväl "Oh Helga natt" som Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet" och responsen på hennes starka röst har varit "fantastisk".
– Jag gillar att sjunga starkt, högt och ljust. Jag tycker om när jag verkligen får ta i, som i Eva Dahlgrens låt där jag verkligen får brisera, säger Dalia Munck.
Hon tar sig gärna an de flesta genrer; klassiskt, visor, blues och jazz, men inte lika gärna pop.
– Inom det klassiska är det mycket teknik, men jag har en ganska kylig inställning till låten. När det jag sjunger inte är så tekniskt krävande för mig sjunger jag mer från hjärtat istället.
Att sjunga i kyrkan är något alldeles särskilt, tycker Dalia Munck.
– Det fysiska rummet är fantastiskt, att få fylla kyrkorummet med sin egen röst är en jättehärlig känsla.
För henne, som i perioder plågats av scenskräck, finns det också en annan dimension.
– Jag vet inte hur kristet jag ska formulera mig, men i kyrkan sjunger jag inte för publiken, här sjunger jag för gud och då får jag ingen scenskräck.
Scenskräcken har också haft en viss roll i varför Dalia Munck inte satsat på en karriär som sångerska. I augusti började hon vikariera som vaktmästare i domkyrkan och sedan 1 januari är hon anställd som domkyrkoklockare, enhetschef för serviceavdelningen där vaktmästarna och husvärdarna ingår. Att få sjunga i kyrkan får hon på köpet.
– Det är bara bonus.
Precis som Dalia Munck växte upp i ett musikaliskt hem, gör hennes son Frank nu det. Hennes man Kim Hemström Munck är också han aktiv inom öns musikliv i band som Exploding Leather Jackets och Oak Brigade. Men paret gör sällan gemensam sak.
– Nej, vi har aldrig gjort musik ihop, vi är så olika. Jag är klassiskt skolad, han är självlärd i rocksvängen och där är jag helt novis, säger Dalia Munck och skrattar.