Julia Bergwall svarar mitt i steget. När jag får henne på tråden är hon ute på en av sina många promenader i Ronehamnstrakten. Hon och sambon bor där sedan en tid. Man ska förstås inte göra en stor sak av att en 21-åring från Hamra väljer att bosätta sig i just Ronehamn. Lite anmärkningsvärt är det ändå, med tanke på att Rone är den socken som förlorat flest invånare under perioden 2008-2018. Julia Bergwall känner igen reaktionen: Borde inte en person i hennes ålder, med hennes ambitioner, ha lämnat ön för länge sedan?
– Jag får ofta höra att "har du inte flyttat än?". Det tas liksom för givet att en som jag ska göra det. Det var kärleken som förde mig till Ronehamn, men jag skulle ha bott kvar på ön även om min sambo inte fanns. Jag behöver bara titta ut genom fönstret här för att få inspiration till min musik. Och när jag sätter mig vid havet här – då öppnas något inom mig. Det är något med lugnet; jag får energi av det. Och jag menar: Man flyttar inte ifrån sin inspirationskälla, säger hon.
När Julia Bergwall debuterade med singeln "Hello Goodbye" 2014 hälsades hon som Gotlands nya pophopp. Löftet infriades 2016 med genombrottslåten "Won't Let You Go" och sedan igen häromåret med "When I'm Gone". Tillsammans har dessa ungefär sex miljoner spelningar på Spotify. Utgivningstakten har dock varit maklig. "Open Your Eyes", som släpptes förra veckan, blir hennes sjätte låt sedan 2014.
– Det har varit en lång inre utvecklingsprocess. Jag har känt mig fram och funderat mycket: Hur ska min musik låta egentligen? I och med "Open Your Eyes" har jag äntligen landat i något: Nu vet jag liksom vem jag är. Jag tror att tempot kommer att skruvas upp rejält nu.
Hur låter då en typisk låt av Julia Bergwall. Orden "melankolisk pop" återkommer när hennes musik ska beskrivas – av andra och av henne själv.
Ser du dig själv som en melankoliker? Som människa, menar jag.
– Faktiskt inte. Visst, jag kan känna de där känslorna när jag skriver – men generellt i livet? Nej. Jag är nog tvärtom en ganska glad typ.
Inspirationen till låtarna kommer ofta från situationer och iakttagelser i vardagen, förklarar hon. Senaste dysterdängan "Open Your Eyes" är inget undantag.
– Idén kom till mig efter en ovanligt fullspäckad dag. Jag hade mött massor av folk, kört i bil fram och tillbaka. Det fick mig att börja tänka på hur vi förhåller oss till varandra som människor – och trafikregler. Går inte allt det där ut på att kompromissa och visa respekt för varandra?
Så vad är det vi ska öppna ögonen för?
– Människorna omkring oss. Vi är så snabba att döma alla vi träffar. Men vad vet vi egentligen om deras liv och vad de har gått igenom? Vi måste förstå varandras olikheter, inte fastna i andras brister.
Julia Bergwall gör aldrig kopplingen själv, men utifrån samtalet framstår det som om hon föregår med gott exempel på den punkten.
"Open Your Eyes" handlar om mänsklig gemenskap och hur vi passar in i den, tolkar jag dig som. Vilken roll har individen Julia Bergwall i en större grupp?
– Jag är inte den som kastar sig över andra. Kanske uppfattas jag som tillbakadragen, men det handlar mer om att jag tar in och bearbetar allt som sägs. För jag älskar verkligen att träffa nya människor. Samtidigt kan jag bli överväldigad av alla intryck i dessa möten.
Det är något du brottas med?
– Kanske mer tidigare i så fall. Nu för tiden finns det en press att man ska vara framåt och ta för sig. Det rimmar ganska dåligt med mig och mitt lugn. Men på senare tid har jag insett hur meningslös den där pressen är. Jag är okej som jag är.
Mot bakgrund av detta är det väl inte så konstigt att det dröjt mellan låtsläppen. Men från och med nu kommer det alltså att gå undan – i alla fall jämfört med tidigare.
– Jag har inget spikat schema eller så. Målet är hur som helst att få ut några fler singlar inom en någorlunda nära framtid, och arbeta mot en EP. Jag hoppas också komma igång ordentligt med konserterna igen.
Julias förhoppning är att kunna leva på musiken en vacker dag. Det kan hon inte i nuläget, trots sex miljoner spelningar på Spotify. Ändå verkar hon ta ganska lätt på det där – att "lyckas".
– Jag ser ljust på min framtid som artist. Ja, jag ser väl ljust på det mesta, säger pophoppet i Ronehamn innan vi tar avsked och hon promenerar vidare i trakten vars lugn blivit hennes huvudsakliga inspirationskälla.