Jumper – Kristinehamnsbandet som slog igenom med låten "Tapetklister" – har kommit att bli symbolen för 90-talets svenska popboom. Detta var decenniet då indie blev mainstream, och de etablerade skivbolagen började följaktligen söka med ljus och lykta efter nästa stora band i replokaler och syltor över hela landet.
Plötsligt kunde det gå snabbt, väldigt snabbt, att förverkliga pojkdrömmen om ett maffigt skivkontrakt. Det var precis vad grabbarna i Jumper fick erfara.
– Hela grejen kändes lite overklig. Vi kastades verkligen in i den här världen utan mycket till förberedelse. Och man var ju ung och dum då, knappt torr bakom öronen, så för det mesta följde man bara skivbolagets order, säger Jonas Moberg.
Scenen är en annan när han gör denna intervju. Han lever nu för tiden ett stilla liv i Klintehamn, där han och hustrun driver cykelbutiken Bikeoholic.
Jumper dog på sätt och vis med 90-talet; sista plattan kom år 2000. Men Jonas och de andra fortsatte att hålla kontakt och göra musik, fast på varsitt håll. Ett nytt kapitel i historien om Jumper började 2016 – 20 år efter debutskivan.
– Vi tänkte att det kunde vara läge för en ny låt och kanske en turné för att fira jubileet. Det var inte så att vi hade några storstilade planer på comeback. Det skulle mest vara en kul grej, säger Jonas Moberg.
Så fort idéen vädrats var karusellen igång igen: Skivbolaget såg gärna att Jumper återlanserades på bästa sändningstid inför hela svenska folket. Melodifestivalen, närmare bestämt.
– Det var ganska långt gånget. Återstod bara för oss att tacka ja. Vi tackade nej. Det kändes bara så fel, hela grejen. Jumper är liksom inget melloband, säger trummisen.
Få kan skryta med att man tackat nej till sådan chans ...
– Jo, jag tycker det är ganska häftigt, ärligt talat. Vi var ju äldre och erfarnare då och kunde stå på oss. Under 90-talet hade vi inte vågat göra det, tror jag. Men det ledde också till att skivbolaget tappade intresse för oss.
"Under samma tak", låten som var aktuell för Melodifestivalen, släpptes 2017 på egen label. Fler låtar pytsades ut under året, samtliga med en synthigare ljudbild än vi är vana vid när det gäller Jumper.
Efter ett uppehåll på två kommer så under fredagen bandets femte singel sedan omstarten, "Varg utan flock".
– Nu vill vi tillbaka till det organiska soundet. I "Varg utan flock" sneglar vi rätt mycket på 70-talsmusik som Fleetwood Mac, men även på Ennio Morricones spaghettiwestern-musik. Förmodligen fortsätter vi på det spåret, säger Jonas Moberg.
"Förmodligen". Ja, Jumper tar det mesta på volley så här på ålderns höst.
– Det är väldigt förutsättningslöst, precis som 2016. Det vore skitkul att ge ett nytt fullängdsalbum, men det är inget vi arbetar aktivt för. Vi gör det som känns rätt för stunden, tar ett steg i taget. Och jag har ju firman att tänka på. Jag menar: Det är svårt att ge sig ut på en sommarturné när det är högsäsong i butiken.
Du låter ganska nöjd ändå med att slippa rockstjärnelivet.
– Ja, alltså var sak har sin tid. Jag är jäkligt tacksam för att man fick vara med om det där. Den världen med stora skivbolag och inspelningsstudios finns ju knappt längre. Samtidigt är det skönt att inte behöva ta hänsyn till andra hela tiden. Nu kan vi göra vad vi själva vill, och är oerhörd befriande. Jumper har liksom ingenting att bevisa längre, säger Jonas Moberg.