Än så länge har de inte gjort så mycket väsen av sig, Henrik Svegsjö, Fedja Budimir och Victor Jansson. Men den senaste tiden har de arbetat med benhård disciplin i Svegsjös hemmastudio, som är inrymd i sångarens garage i Västerhejde.
– Allting har gått väldigt snabbt. Liktal fanns inte förrän oktober, november någon gång. Det började när jag och Victor (båda jobbar till vardags på Riksantikvarieämbetet, reds anm) började snacka i lunchrummet på jobbet om att vi borde göra något tillsammans, säger Henrik Svegsjö när GT besöker studion.
Han och basisten Victor Jansson kommer från två särpräglade musiktraditioner. Henrik Svegsjö var under flera år gitarrist i det kända black metal-bandet Thyrfing, medan Jansson i sin tur huvudsakligen rört sig i punkkretsar. Tillsammans blir det: Dödspunk.
– Victor tycker att vi är ett punkband, jag metal. Båda är nöjda alltså, säger Henrik Svegsjö.
För den genomsnittliga lyssnaren må skillnaden vara hårfin. Fansen har förstås en annan syn på saken.
– Det är möjligt att punkarna tycker att vi är för metal, och vice versa. Men vi har inget behov av att vara äkta mot någon särskild genre. Vi är Liktal, allt det där andra saknar betydelse, säger Victor Jansson.
Bandet satte tidigt upp två gemensamma regler. Till att börja med skulle Liktal vara en trio, och därför rekryterades Fedja Budimir sedermera till trumpallen.
– Det är mycket enklare när man bara är tre, mindre tjafs och mindre pussel med tiden, säger Henrik Svegsjö.
Och den andra regeln?
– Om låtarna är svåra att spela så har vi tänkt fel. Vår musik ska vara enkel, rå och rakt på. Det vi jobbat mest med är att klippa bort det som känns överflödigt.
Allt material till den kommande debutplattan skrevs inom loppet av några veckor. Det enda som återstår är lite finslip i studion. Redan nu finns dock en replokalsvideo, där trion river av den brutala mangeldängan ”Fyllekvartsmord”.
– Det var något jag hörde på radion. Det här var ett ”typiskt fyllekvartsmord”, sa en polis i inslaget och jag skrev genast ner det. Våra texter kretsar mycket kring utanförskap och dystopiska stämningar. Samtidigt är vi inte ett ideologiskt band – eller satanistisk heller för den delen. Där skiljer vi oss båda från punken och black metalen, säger Henrik Svegsjö.
Mycket av inspirationen kommer från poeten och visdiktaren Dan Andersson (1988–1920). Trion har till och med vågat sig på en tonsättning av hans ”Vaknatt” från samlingen ”Svarta ballader”.
– Dan Andersson skrev om sin verklighet. Den värld som finns utanför dörren kan ofta tyckas mörk. Så är det med våra texter också. Vi kommenterar inte det som sker runtom oss – snarare reflekterar vi det i vår musik, säger Victor Jansson.
Inom kort kommer trions dödspunk att höras på en utländsk samlingskassett, och i mars blir det skivsläpp om allt går som planerat.
I dagarna offentliggjordes det dessutom att Liktal är ett av de spikade banden på årets Döskallefestival.
– Helt otroligt egentligen. En platta och Döskallen bara någon månad efter att vi började, säger basisten.
– Jo, särskilt med tanke på att vi typ inte har några ambitioner. Jag vill egentligen inte ens ta betalt för spelningar, inflikar Henrik Svegsjö.
– Min enda ambition är en världsturné, säger Victor Jansson.
– Ok. Det får du göra på din fritid i så fall, kontrar sångaren.