Uje Brandelius är kanske mest känd som en av grundarna av popbandet Doktor Kosmos som startade 1991 och har släppt åtta fullängdare sedan dess. Förra året var debuterade han som både barnboksförfattare tillsammans med Clara Dackenberg och som sommarpratare i P1.
2015 gjorde han en soloskiva som handlar om vardagslivet för en fyrtioplussare, "hämta och lämna på dagis och hela den grejen", som han uttrycker det. När skivan var klar ville Uje Brandelius slippa turnera med skivan. Att spela runt på klubbar som han gjort för att nå ut med tidigare album lockade inte längre. Han kände att han hellre skulle vilja göra något på en teaterscen. Slippa åka runt till folk; att folk istället fick komma till honom. Mitt i planerandet av den teaterföreställning som skulle innefatta låtar från hans första soloskiva ställdes Uje Brandelius inför någonting djupt livsomvälvande. Han diagnostiserades med Parkinsons sjukdom.
– Så då fick föreställningen handla om det. Låtarna var redan klara innan jag fick diagnosen men jag märkte att de passade bra in och låtarna fick en annan och djupare innebörd, säger Uje Brandelius och tillägger:
– Tanken med föreställningen är att den ska beröra och skapa tankar. Få folk att sluta göra saker som de gör för att de måste och fundera på vad det är som är viktigt.
Föreställningen är en blandning av stand-up, monolog och musik. Den berör livsavgörande besked, inte specifikt Parkinsons sjukdom. Det han vill förmedla är snarare att livet är kort och samtidigt reda ut vilka drömmar som är värda att satsa på och vilka ska man skita i.
– I mitt eget liv tar sjukdomen mer och mer plats. Det börjar bli svårt att knyta skorna till exempel. Jag kände att jag ville göra det här nu, medan det gick att spela och så. Sjukdomen är ju progressiv.
Först sattes föreställningen upp på en liten källarteater i Stockholm som rymde ungefär 80 personer, sen sattes den upp på Södra Teatern i flera vändor innan den gick över till Dramaten ett antal kvällar. Sedan bar det ut på vägarna i en turne som sträckte sig från Luleå till Lund.
– Med mitt indie-perspektiv var föreställningen en helt ofattbar succé. Det kändes som att det inte fanns något stopp på efterfrågan.
Och nu är det dags för en solovariant av föreställningen där Uje Brandelius står på scen ensam, utan band, för första gången. Det är dock inte första gången han är i Slite.
– Jag har varit i Slite förr, jag har någon bild därifrån på mig och barnen bakom ett vindskydd. Tidigare var jag på Gotland varje sommar under sju-åtta år i samband med Almedalsveckan.
Föreställningen “Spring, Uje, spring” har bjudits in av Parkinson Gotland som är en länsförening under Parkinsonförbundet, en riksorganisation för de med Parkinsons sjukdom. Arrangemanget görs tillsammans med Kulturföreningen Roxy, och Nordret scen & film.
– Jag lyssnade på hans sommarprat i P1 i somras. Jag blev berörd, jag skrattade och så var det bra musik, säger Eva Palmgren på Parkinson Gotland.
Eva Palmgren bestämde sig för att kolla med Parkinson Gotlands styrelse om det skulle vara möjligt att ta föreställningen till Gotland. När föreställningen spelades med fullt band så var omkostnaderna för att ta ut föreställningen utanför huvudstaden alldeles för stora. Men Eva Palmgren gav sig inte.
– Jag ringde hans agent och sa “har ni inget mindre?” och då förklarade hon att de hade tänkt att ha en mindre variant av föreställningen, just för att det skulle vara lättare att ta sig runt i landet.
I varianten som nu kommer till Slite är Uje Brandelius som sagt själv på scenen.
– Han har inte bandet med sig, men det blir i allra högsta grad musik ändå. Han har gitarrer med sig. Gitarrer, plural, skrattar Vera Kebbe från kulturföreningen Roxy, som är medarrangör och den som föreslog Sliteteatern som skådeplats.
– Eva Palmgren hade pratat med Uje men visste inte hur hon skulle gå vidare. Vi kom fram till att Sliteteatern hade varit ultimat och kontaktade då Linda Fredriksson på teaterföreningen Nordret som är verksamma där.
Att Sliteteatern kändes rätt har enligt Vera Kebbe dels att göra med att Slite är “up and coming” och att hon gärna ser att folk besöker teatern där som hon beskriver som en av Gotlands finaste.
– Roxy på Adelsgatan var inte aktuellt då det numera är helt omgjort till en biograf. Föreställningen hade inte fått plats, trots att den är mindre i den här versionen.
– Det är absolut en drömbokning. Han har varit med sitt band Doktor Kosmos på Roxy förut och det är kul att Roxy är inblandade igen, vi känner oss ärade.
Föreställningen är en och en halv timme lång och blandar allvar med humor, teater med musik. Vad kan publiken som tar sig ut till Slite egentligen vänta sig?
– En himla rolig eftermiddag! Att bli glad och berörd, blandat med musik, säger Eva Palmgren.