De har haft ångesten som drivkraft, det brokiga gänget som ligger bakom musiken till årets musikalhändelse på Gotland. Men nu kan Sofia Ahlin Schwanbom och de andra pusta ut. I dagarna skickades det sista materialet in till Mats Nilsson, som står för arrangemangen.
Gotlands musikalkompani gör vanligtvis klassiska musikaler som "Annie", "Spelman på taket" och "The sound of music", men den här gången slår man alltså på stort med en helt nyskriven föreställning. Ämnet är heller inte det lättaste: Ungas utsatthet på nätet och vuxenvärldens ansvar.
– Det har varit tufft att närma sig det här temat, men på ett fint sätt. Dels tack vare Sofias manus, som berörde mig djupt redan vid första läsningen. Men för mig, som levt med musikalkompaniet sedan jag var tolv, känns det fantastiskt att äntligen kunna ge något tillbaka, säger Saga Björling.
Hon är en av sammanlagt tolv kompositörer som bidragit med låtar till "Den osynliga tråden". För flera av dem blir detta första gången man skriver musik till en dramatisk text.
– Mycket av min musik är ju dramatisk, men det är inte samma sak. Här finns det karaktärer, text och specifika känslolägen som sätter ramarna. Så visst, det har varit utmanande, men också jäkligt givande och utvecklande, säger Johan Norrby, bekant som frontfigur i proggrockiga Jono.
Han och de andra har i hög grad arbetat oberoende av varandra. Sofia Ahlin Schwanbom, kompaniets kreativa alltiallo, har dock fungerat som spindel i nätet.
– Jag har gett dem ganska fria tyglar och egentligen bara sagt ifrån när det stuckit iväg från berättelsen. Men det är inte bara därför jag ville sitta med när musiken tog form. Jag fanns också där som känslomässigt stöd. Med det här temat hade det inte känts bra att lämna dem vind för våg, säger hon.
Pelle Hallgren är till vardags musiklärare på högstadiet, och han känner igen en hel från sin egen vardag i manuset.
– Då syftar jag inte på min skola specifikt. Jag tänker framför allt på typerna: Elevtyperna, lärartyperna, kurator-, psykolog- och BUP-typerna. Samtidigt känns Sofias text och personerna i den aldrig stereotypa. Det var nog delvis därför den fångade mig, säger han.
Det var förstås ett bra tag sedan han lämnade ungdomsåren bakom sig. Men även de yngre förmågorna i kompositörsgänget, Embla Modig och Vide Bergström, har slagits av realismen i Ahlin Schwanboms manus.
Den här problematiken, ungas utsatthet på nätet – hur ser den ut i verkligheten för er som riskerar att drabbas?
– De flesta i vår ålder lever med sociala medier dygnet runt nästan. Det leder till att man får två liv: Ett som syns utåt och ett i mobilen. Det senare är lättare att dölja för omvärlden, och därför blir det svårare för vuxna och utomstående att upptäcka den här utsattheten, säger Vide Bergström, som – liksom Embla Modig – även kommer att synas på scen.
– Det är svårt det där, inflikar Annelie Roswall, och fortsätter:
– Som förälder eller närstående tror vi att våra barn är trygga, men vi vet ju egentligen ingenting om det. Särskilt inte det som händer på nätet.
Men "Den osynliga tråden" består inte bara av mörker och elände, det är hon och de andra snabba med att påpeka. Här finns också rikliga doser hopp, glädje – och humor.
– Det där vet man ju från Ainbusktiden. Det måste faktiskt inte vara allvar hela tiden. Man måste våga skoja och bjuda på sig själv också. Då blir det betydligt lättare för publiken att ta till sig, säger Annelie Roswall.
– Jo, den som går in i sina mörkaste rum hittar oftast hoppet längst inne. Sorgen bottnar i kärleken, det får man inte glömma, säger Saga Björling.
"Den osynliga tråden" uruppförs 10 april på Wisby Strand. Nio föreställningar är inplanerade. Men kanske tar det inte slut där.
– Drömmen är att vi ska kunna turnera med musikalen, eller flytta den till Stockholm. Det skulle dock förutsätta en mer stabil ekonomisk värld. Det här är inte någon skolföreställning som anpassats för ovana sångare – det är en riktig helaftonsföreställning som ställer ganska höga krav på alla medverkande. Och då ska det ingå ekonomisk ersättning, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
Vågar ni skriva eget fler gånger?
– Vi får först se hur det här bär. Det handlar om en enorm arbetsinsats. Ett sånt här projekt ros i vanliga fall i land på tre år. Vi gör det åtta månader. Det här ska inte gå att göra – men vi gör det.