Från en judisk shetl i Tsarryssland i ”Spelman på taket” till Harvards anrika korridorer i ”Legally Blonde” – på ett år har musikalkompaniet gjort en klassresa som heter duga.
Men man kanske ska göra så stor sak av det, för det finns en annan, viktigare olikhet mellan fjolårets och årets uppsättning: ”Legally Blonde” är till skillnad från ”Spelman på taket” en renodlad komedi.
– I genomsnitt stannar ungdomarna tre år i kompaniet. När jag väljer musikal ser jag till att den ligger så långt ifrån den förra som möjligt. På så sätt lär de sig mest. Och nu är de redo för en komedi, som faktiskt är det svåraste man kan sätta upp, säger Sofia Ahlin, regissör och konstnärlig alltiallo, när GT gör ett besök under slutrepetitionerna på Wisby strand.
Att humor inte är någon barnlek för en skådespelare är något som många i den unga ensemblen kan skriva under på.
– Det finns tydligare direktiv i en komedi. Man måste göra precis rätt för att få publiken att skratta, säger Liv Sundblad, som delar huvudrollen tillsammans Alice Jakobsson.
Musikalen, som bygger på boken och filmen med samma namn, handlar om Elle, en tjej som börjar på Harvard för att vinna tillbaka ett ex. Men ingen på det amerikanska prestigeuniversitetet vill ta henne på allvar.
– Det är en tacksam roll med en väldig karaktärsutveckling. I början är Elle en person som på ytan framstår som en förebild, fast hon egentligen inte är det. Men under resans gång växer hon till att bli en förebild på riktigt, säger Liv Sundblad.
– I musikal och teater är det lätt hänt att man bara läser sina repliker utan att tänka på vad de betyder. Men för oss har det varit väldigt viktigt att hela tiden diskutera budskapet: att det är ok att vara den person man är, basunerar Alice Jakobsson ut – för under intervjun aktiveras hennes mikrofon av misstag, så att budskapet kan höras ända till bänkraderna längst bak på Wisby strand.
Många har växt genom att vara med i musikalkompaniet – lite som huvudpersonen i ”Legally Blonde”.
Detta blir Elias Rödlands sjunde uppsättning. Om det blir fler vet han inte, men han är tacksam för den tid som varit.
– De här åren har gett mig oerhört mycket. Självförtroendet har blivit bättre. Och om man vill åt en känsla, så får man liksom leta i sitt eget känslobibliotek, så man lär sig mycket om sig själv när man står på scen, säger han.