En dryg vecka har gått sedan den forne Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren gjorde sin stora comebackspelning, sedan Broder Daniels avskedskonsert för snart nio år sedan. I början av maj släppte Berggren sitt första soloalbum ”Wolfs heart” och den 24 maj inledde han sin sommarturné, solo men knappast ensam på Gröna Lunds scen. Med sig hade han ett band av kända svenska musiker; gitarristen och tidigare bandkollegan från Broder Daniel Theodor Jensen, basisten Joel Alme, Henning Fürst från The Tough Alliance på synth och tamburin, trummisen Nino Keller från Caesars och så Mattias Bärjed, gitarrist från The Soundtrack of our lifes och Free Fall.
– Det kändes bra, lite speciellt att ha turnépremiär på Gröna Lund. För Henriks del har det ju, förutom några mindre solospelningar, varit ett väldigt långt uppehåll sedan Broder Daniels sista spelning 2008, säger Mattias Bärjed, åter hemma i ett regngrått Visby.
– Jag gillar Gröna Lund, det är alltid kul att spela där; bra ljud och det finns gott om plats för publiken att få bra vyer. Gröna Lund och Liseberg är också nästan de enda ställena där det inte är några åldersgränser.
Det är inte första gången Mattias Bärjed delar scen med Henrik Berggren. Sist, i augusti 2008 på Way out west, var det dock under helt andra omständigheter. Då klev Mattias Bärjed in för att i någon mån försöka fylla det tomrum, som bandets gitarrist Anders Göthberg hade lämnat efter sig, sedan han i mars samma år tagit sitt liv.
– Jag kände framförallt Lars Malmros, det var han som ringde och frågade våren 2008. Jag sa faktiskt ja med en gång, minns Mattias Bärjed.
Broder Daniel och The Soundtrack of our lifes, TSOOL, hörde till samma generation och hade dessutom kopplingen till Göteborg.
– De två första skivorna, som kom -95 och -96 lyssnade jag jättemycket på. Sen när jag flyttade ner till Göteborg våren -97 lyssnade jag inte aktivt på Broder Daniel, men jag hörde dem ju alltid ute och Hederos spelade alltid ”Broder Daniel Forever” hemma, säger Mattias Bärjed om bandkollegan Martin Hederos från TSOOL.
– Jag har ju också spelat ”Luke Skywalker” i replokalen många gånger. När Broder Daniel kom var det så säreget, det stack verkligen ut från den svenska indiepopscenen.
Att axla en nyligen avliden gitarrists roll, i ett kultförklarat band som gör sin sista spelning, är ett tungt åtagande, även om Mattias Bärjed inte kände Anders Göthberg.
– Jag ville så klart göra en så bra insats som möjligt för bandet och för publiken.
– Jag försökte också göra mig så liten som möjligt, inte ta någon plats, för jag var bara ett redskap, säger Mattias Bärjed och berättar hur publiken längst framme vid scenen stod och grät.
– Det var väldigt tung stämning, det kändes som begravningsstämning, vilket det ju också var.
Under de snart nio år som har gått sedan dess har kontakten med Henrik Berggren varit minimal.
– Jag visste inte ens att han hade gjort en skiva. Det var Ebba Lindqvist som ringde mig i januari och sa att det fanns en färdig skiva.
Nu undrade PR-konsulten om Mattias Bärjed var intresserad att följa med på turné.
– Jag skulle fundera lite, jag ville göra det, men visste inte om jag kunde.
Några av musikerna i bandet kände han sedan tidigare, andra är nya bekantskaper, som Henning Fürst.
– Men bara när vi har pratat i telefonen har vi haft skitkul. Och han är otroligt bra på att bygga lego. Vi har barn i samma ålder och han brukar skicka över bilder på sina byggen, säger Mattias Bärjed och avslöjar sina delade sympatier mellan musiken och familjen.
Ytterligare fem spelningar med Henrik Berggren väntar. Konserterna är utspridda över hela sommaren – efter Gröna Lund dröjer det ända till 1 juli innan de återförenas på Bråvallas scen.
– Det har att göra med att Henrik Berggren drabbats av den här kroniska utmattningssjukdomen. Det här är ett test för att se hur mycket han klarar av att göra, säger Mattias Bärjed, som inte har något emot det glesa turnéschemat.
– Det upplägget är klokt, så det blir bra varje spelning.
17 augusti avslutas turnén på Storsjöyran i Östersund.
– Det är en skittrevligt festival, en favorit, säger Mattias Bärjed och avslöjar samtidigt att sist han var på festival som besökare var på Roskilde -96.
Som musiker har han avverkat desto fler och även i sommar blir det ytterligare två festivalspelningar för Mattias Bärjed med Refused, som även de spelar på Peace & Love-festivalen i Borlänge och på norska Malakoff rock festival i Nordfjordeid. Mattias Bärjed ingår sedan ett par år tillbaka i hardcorebandet från Umeå, som med frontfiguren Dennis Lyxzén blev tongivande för 90-talets djurrätts- och straight edge-rörelse och som återförenades 2012.
– Refused är jag ju med i, jag fick frågan ganska snabbt. Det är ju också samma generation, vi har känt varandra sen mitten av 90-talet, säger Mattias Bärjed.
– Vi ska också göra en skiva med Refused, men det är lite oklart när.
Mattias Bärjed tycks vara legomusikern du ringer när du behöver en riktigt stabil gitarrist.
– Sen jag blev entledigad efter Soundtrack har det kommit en del förfrågningar, medger han.
Kanske blir det också några nya filmmusikprojekt.
– Jag väntar på olika projekt. Det ligger en del förfrågningar, men i filmbranschen är det ju mycket som är oklart. Det beror ju ofta på om man får loss pengar eller skådespelare, säger Mattias Bärjed.
Filmmusiken har varit en del av hans komponerande sedan han för elva år sedan gjorde musiken till tv-serien ”Upp till kamp”, skriven av Peter Birro, regisserad av Mikael Marcimain. Han har sedan fortsatt samarbeta med regissören och skapat musiken till långfilmerna ”Call girl” och senare filmatiseringen av Klas Östergrens romaner ”Gentlemen”, för vilken Bärjed belönades med en Guldbagge för bästa filmmusik.
– Marcimain är otroligt tacksam och inspirerande att jobba med, säger Mattias Bärjed och beskriver en process med stor frihet och ett kreativt flöde:
– Det är lite som att spela i ett band.
Samtidigt ger filmmusiken en helt annan frihet.
– Att vara med i ett band är mycket kompromissande, man är i en konstellation där man tar hänsyn till varandra. Det är bra men också krävande, det kan ta jäkligt mycket energi. När jag jobbar med film är det lättare, då är jag själv avsändaren från början. Sen tar jag det vidare, men det kommer helt och hållet från mig, säger Mattias Bärjed och fortsätter:
– I ett band kan det bli ofattbart bisarra diskussioner.
Men sommaren rymmer också en hel del ledigt tillsammans med frun Matilda och barnen Aron, 7 år, Joar, 5 år, och minstingen Norma, 7 månader.
– Ja, så mycket som möjligt. Det är ett långt lov för barnen, så det är simskolor bland annat, säger Mattias Bärjed.
Sedan flytten till Gotland har han fått ihop privatlivet med musiken. Här finns fruns hela släkt och till skillnad från många andra tycker Matias Bärjed att Gotland rent kommunikationsmässigt är en bra plats att utgå ifrån.
– Det är så tacksamt att förflytta sig härifrån, som med Refused, då ska vi ofta vidare utomlands via Arlanda.
Fast helst stannar Mattias Bärjed hemma. Med The Soundtrack of our lifes fick han sin beskärda del av turnéliv och ständiga resor.
– Det känns som 16 år av ganska mycket kaos. Väldigt mycket kaos.