Anna Kåver vid sommarhuset i När där hon skrivit delar av boken Närbilder.
Anna Kåver har pendlat mellan sina två bostäder, sommarhuset i När och lägenheten i Uppsala, när hon skrivit boken Närbilder- Anteckningar i ljuset av den speciella våren 2021. Hon är författare, legitimerad psykolog, psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi.
Detta är hennes tionde bok och den mest personliga.
– Det är inte i första hand en bok om pandemin och inte heller en självhjälpsbok. Det är en reflektionsdagbok under en svår tid som denna, säger hon.
I alla människors liv inträffar brytpunkter och övergångar som är naturliga, menar hon.
– Det kan handla om åldrandet eller om att gå in i ett äktenskap, nu drabbades vi av en pandemi och det blev en väldig brytpunkt, säger Anna Kåver.
Anna Kåver har sett det vackra även i det svåra och vilsna. Hur livet är lätt och svårt på samma gång. Det skriver hon om i sin nya bok.
För henne själv inträffade pandemin samtidigt som en nedtrappning av hennes yrkesliv och ett eskalerat hot i världen.
– Det sammanföll även med att jag flyttade från ett ställe som jag bott på i 20 år, sammantaget blev det en väldigt märklig vår, det är det boken handlar om, säger hon.
Under våren började hon skriva dagbok. När hon hållit på ett tag skickade hon det hon skrivit till sitt förlag. Responsen var positiv och de bestämde att det skulle bli en bok.
– Jag ville prova att inte skriva akademisk. Att skriva helt fritt var lite lekfullt för mig.
I boken Närbilder samsas de stora livsfrågorna tillsammans med erfarenheten från ett långt yrkesliv ägnat åt kunskapen om vad det innebär att vara människa.
Boken handlar om döden, livet och ansvar. Men också om det lättsamma i livet som våren och glädjen.
– Allt existentiellt har fått extra mycket bäring under pandemin. Hur ska vi få till en mening av den här tillvaron? Pandemin har lyft de här frågorna.
Hon visar perspektiven som är bra i livet. Som exempel tar hon upp att pandemin har gjort att många visar stor solidaritet och att alla som jobbar inom vården "sliter som djur".
– Vad är det för drivkraft de har för att hålla ut? Det finns något optimistiskt med det, jag tror att man vinner på att se helheten. Döden, att man mist närstående är hela tiden verkligt men det är lika verkligt det här andra med solidariteten och vad som växer fram ur ett positivt perspektiv. Det finns all anledning att stanna upp och reflektera, det tycker jag är bra.
Anna Kåver växte upp i Lund och hamnade senare i Uppsala för att studera till psykolog. Även om det inte var en barndomsdröm var yrkesvalet inte heller någon slump. "Jag sökte mig till humaniora. Jag har alltid haft ett intresse för det mänskliga fungerandet, jag vill göra gott och hjälpa människor. Sedan är jag uppvuxen i ett läkarhem, så det fanns en riktning", säger hon.
För Anna Kåver har pandemin i samband med att hon trappat ned på takten i sitt arbetsliv gjort att hon fått mer tid över.
– Det blev en intressant tomhet och jag blev inte skrämd av det. Stillheten blev ett sätt att vara kreativ.