Efter att i många år ha skrivit manus för tv och film, debuterade Linn Gottfridsson förra året som barnboksförfattare med ""En Myras liv". Att skriva barnböcker gav mersmak och i september kom uppföljningen "Myran och gåtorna".
– När jag skriver manus är ju så otroligt många människor inblandade. Det känns väldigt lyxigt att få större utrymme att skriva både vad jag vill och på mitt sätt, och att ha kontroll över det slutgiltiga resultatet, säger Linn Gottfridsson.
Tre böcker om Myran är det tänkt att bli.
– Jag har en kvar, som jag faktiskt ska börja med nu. Många berättelser för den här åldern är serier, men jag kan också tycka att det är härligt när berättelser får ett slut.
De illustrerade kapitelböckerna har Linn Gottfridsson tänkt sig som högläsningsböcker.
– Jag har själv tyckt att det är en svår övergång från bilderböcker till kapitelböcker. Det får inte vara för krångligt, men måste vara spännande och angeläget.
Böckerna om Myran utspelar sig mitt i den storslagna vardagen.
– Jag upplevde att i just den här åldern handlar böcker om pojkar ofta om äventyr. Jag tycker att det är intressant när det händer mer på insidan än på utsidan. Just känslorna har varit viktiga för mig, att de får synas.
I den första boken skiljer sig Myrans föräldrar, nu, i den andra träffar mamman en ny kille. Stora, omtumlande känslor, som blandas med vardagssituationer och träffsäkra detaljer. Linn Gottfridsson har lånat både från sina barns vardag och från den egna uppväxten i Visby. Innan hon började skriva boken, skrev hon en lång lista över detaljer och små situationer från barndomen, som kunde tänkas komma till användning.
– Det mest personliga blir på något sätt det mest allmängiltiga, säger Linn Gottfridsson och nämner historien om när hennes egen katt fastnade i ett päronträd i Almedalen, som finns med i boken.
– Det finns små hörn av Visby med i böckerna.
Det var också i föräldrahemmet i Visby, som hon i somras skrev klart en första version av "Myran och gåtorna". Eftersom föräldrarnas skrivare inte fungerade, gick hon ner till Almedalsbiblioteket för att skriva ut. Men något bokmanus kom inte ur skrivaren där Linn Gottfridsson stod och väntade, utan skrevs istället ut på en annan skrivare någonstans i huset.
– Jag och någon doktorand sprang omkring där och letade efter våra utskrifter. Det var den där dåliga versionen, som du inte vill att någon ska läsa alls, helst, säger Linn Gottfridsson.
Skratt och allvar ligger nära varandra, både i verkligheten och i böckerna om Myran.
– Jag tycker att det är viktigt att det finns humor i dem, så att det blir kul att läsa dem, säger Linn Gottfridsson.
Det förstärks av Emma Adbåges illustrationer. För Linn Gottfridsson var det så angeläget att det blev just hennes bilder, att den första boken fick ligga färdigskriven och vänta i ett helt år på att illustratören skulle få tid.
– Hon är fantastisk, tycker jag. Hennes bilder är alltid egensinniga, hon lägger till något och lyckas göra något speciellt av vardagsmiljöer, säger Linn Gottfridsson, som ännu inte läst den nya boken för sina barn, nu 12, 9 och 3 år.
– Det är dem som jag är mest rädd för. De är väldigt välvilliga, men det är också dem jag bryr mig mest om vad de ska säga.