I går var hon i Visby på Gotlands Museum för att hålla ett föredrag för inbjudna om utställningen, som hon gjort tillsammans med journalisten Kerstin Weigl och fotografen Linda Forsell. En utställning/projekt som skildrar våldet mot kvinnor i tio länder och som redan väckt lokal debatt på GA:s insändarsidor.
– Jag vill göra några länder till men än har vi inte fått några nya pengar för detta.
Den 6 november återkommer hon till Visby, då för att berätta för allmänheten omkring den nya boken under rubriken "Att skriva för att förändra världen".
För Karin Alfredsson har under många år gjort just det, skrivit för att förändra. Hon har verkat som journalist och författare men har också vistats en treårsperiod i Zambias huvudstad Lusaka, då som regionchef för den svenska biståndsorganisationen We Effect med verksamhet i södra Afrika.
Och det är också i Zambia som "Skrik tyst så inte grannarna hör" utspelar sig. Karin Alfredsson har sammanlagt givit ut tiotalet böcker. 1979 skrev hon om våldsproblematiken i "Den man älskar agar man?". Sedan har det bland annat blivit en svit deckare med läkaren Ellen Elg som huvudperson och med kvinnoförtryck i olika länder som bärande stomme.
– Jag har alltid skrivit om utsatta kvinnor i romanform
Och nu gör hon litterär comeback efter sex års boktystnad. Och hon forsätter att förlägga handlingen till internationella miljöer.
– Boken utspelas i huset i Lusaka där jag och min man bodde. Men det är inte någon deckare utan en relationsroman. I en deckare ska man lösa gåtan, här är det ganska uppenbart från början men förhoppningsvis ändå spännande.
Den kretsar kring två par, ett svenskt och ett zambesiskt.
– Det sker ett accelererande våld i båda relationerna.
Men Karin Alfredsson lugnar läsarna utan att avslöja alltför mycket.
– I en deckare vill man gärna att det ska gå bra på slutet. Det går ganska bra på slutet här också.
Att ha ett heltidsjobb på platsen där ens kommande bok utspelar sig hade inte bara fördelar. I sina tidigare har hon rest till länderna hon låtit handlingen utspela sig i, gjort research, tagit bilder och läst.
– I Zambia gjorde jag facebookuppdateringar där jag berättade om småsaker som hände. Sen när jag kom hem hade jag bevarat exempelvis hur det ser ut när jakarandan blommar.
Hon har också haft god hjälp med faktgranskning av en zambesisk kvinna som hon kunnat fråga "om x säger så hur reagerar y då?" och då få det rätt inom den aktuella kulturen.
– Bara att ha rätt namn. Man kallar inte en svensk nyfödd unge i dag för Ann-Charlotte, exemplifierar hon.
I dag bor Karin Alfredsson i Solna och verkar som föredragshållare, frilansjournalist och författare. Och hon har redan en ny volym på gång.
– Jag kan ännu inte säga så mycket om den, jag har börjat reka. Men det är en annan miljö och en annan tid.