Med en mamma som är gotlänning har Sofia Lundberg tillbringat alla lov och många helger i huset vid Ihreviken sedan födseln.
– Jag hittar bättre här än i Västerås där jag gick i skolan, för jag var ju aldrig där när jag hade ledig tid. Det här är min miljö. Det är här som jag vet hur det känns att springa barfota, säger hon och ser sig omkring i Botaniska trädgården, som är hennes favoritplats.
Gotland har även en betydande plats i hennes nya bok ”Ett frågetecken är ett halvt hjärta” som kommer ut i slutet på augusti.
Bokens huvudperson Elin har en framgångsrik karriär som fotograf i New York och lever ett glamouröst liv. En dag hör hon från en barndomskompis på Gotland, där hon vuxit upp.
– Det drar fram en massa minnen. Ingen vet om att hon är uppvuxen på Gotland, inte ens hennes man. Hon vill inte kännas vid sitt förflutna, berättar Sofia Lundberg.
Precis som hennes förra roman ”Den röda adressboken”, som handlade om den stora kärleken som aldrig glöms bort, är den nya boken en berättelse som beskriver mänskliga relationer.
– Om man inte kan stå för sitt förflutna kan man då vara helt äkta och ärlig i sin kärlek?, säger Sofia Lundberg som gärna beskriver svåra känslor.
– Jag är väldigt upptagen av tankar om hur vi är mot varandra. Man får inte glömma att kärlek är att lyssna och att älska hela varandra, inte bara den vi väljer att vara, säger hon.
Innan Sofia Lundberg ägnade sig åt skrivandet på heltid jobbade hon som journalist och redaktör. Det var vid sidan av arbetet som hon började skriva för sin egen och sin sons skull.
– När jag skiljde mig blev det fruktansvärt ensamt under den tid som min son var borta, säger hon.
Hon slängde ut tv:n och tillbringade de ensamma kvällarna åt att skriva. Varje gång sonen kom hem läste Sofia Lundberg några sidor för honom.
– Sedan vet jag inte om det han eller jag som tröttnade på sagorna. Då började jag skriva på en ungdomsroman, säger hon.
Boken refuserades dock och det skulle gå ytterligare något år innan idén till ”Den röda adressboken” kom.
– Jag var väldigt nära min farmors syster och när hon dog hittade jag en adressbok hos henne, säger hon.
Flera namn var överstrukna och i marginalen stod det ”död”. Sofia Lundberg kände tårarna komma där hon satt i hallen.
– Det kändes så ensamt och sorgligt.
I boken, som är ren fiktion, börjar den 98-åriga Doris gå igenom just sin adressbok som hon har haft sedan 20-talet. De flesta namn är överstrukna och bär var och en på en historia.
När Forum bokförlag gav ut boken i höstas tog det bara några veckor innan rättigheterna var sålda och boken kunde ges ut på ett 30-tal språk. Sofia Lundberg har sedan dess kunnat ägna sig åt skrivandet på heltid.
– Jag hade en dröm om att kanske kunna få en dag i veckan ledigt för att skriva, säger hon och kallar bokens mottagande för "omvälvande".
Nu har hon läsare från hela världen som hör av sig.
– De flesta säger samma sak. Att boken har fått dem att besöka sina äldre släktingar och ställa frågor som de kanske inte har gjort förut. Det är så fint, säger hon.
Nästa roman, som ges ut om bara några dagar, har redan sålts till flera länder och nu pågår marknadsföringen av boken. Intervjuer, författarträffar och releasefest står på schemat.
– Jag trivs bra med att vara ensam, kanske lite för bra. Så jag behöver komma ut och göra grejer, säger Sofia Lundberg och ler.