Videon är inte längre tillgänglig
Det var när en bekant till Malin Skjöld, Hokan från Tanzania som i dag bor på Gråbo, sa att han ville vara med i en film, som idén föddes. Därefter träffade hon Hokans kompis Eddie, och på servicehemmet mötte hon av en slump den blinda kvinnan Ulla, och dokumentären började ta form.
– Jag letade efter människor som har något att berätta, säger hon.
I sin dokumentär fångar Malin Skjöld vardagen på Gråbo.
– Jag hade inga planer när jag påbörjade dokumentären utan jag samlade bara ihop material. Ofta bestämmer man en historia i förväg, men i det här fallet kunde jag aldrig veta att jag skulle träffa just de här personerna, säger hon och fortsätter:
– Jag gick bara runt på Gråbo och sprang på olika personer.
Området har aldrig varit en plats som porträtteras särskilt vardagsromantiskt, något Malin Skjöld ville ändra på.
– Husen är gråa, men samtidigt är det ju grönt och frodigt, säger hon.
I dokumentären blandar Malin Skjöld bilderna från Gråbo med animationer.
– I dag talar man ofta om stora politiska frågor och feminism. Min film är mer poetisk, säger hon.