Ulla Billquist blev en av Sveriges populäraste schlagerartister någonsin. Medan var och varannan vuxen man låg inkallad under andra världskriget sjöng hon till tröst, för både soldater och deras fästmör. Och gjorde sig själv odödlig.
”Hans skor är för stora och hans mössa för trång
hans byxor för smala och hans rock är för lång
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige”
Den 6 juli 1946 tog Ulla Billquist sitt liv, bara 38 år gammal. Samtliga fyra kranar till gasspisen stod öppna.
Det har tagit musikjournalisten Lasse Zackrisson 15 år att sammanställa material och intervjuer till biodokumentären ”När molnen skingras”.
– Ulla Billquist var den största artisten vi hade. Hennes och Jussi Björlings röster var i svenskarnas blodomlopp och alla människor kände trygghet av henne, säger Lasse Zackrisson.
I filmen medverkar artister, bland andra Alice Babs som Lasse Zackrisson känt i 40 år. Men också släktingar som Sonja Schöllin, som i dag bor på Åkermanska i Visby. Sonja var styvdotter till Ulla Billquist.
– Det var jag som sammanförde dem. Jag var skolflicka då, vi bodde på Östermalm, pappa och jag. Han var skild och en eftertraktad relativt ung man som såg bra och trevlig ut, säger Sonja Schöllin.
I trappuppgången blev Sonja bekant med en flicka i hennes egen ålder – Ullas dotter Åsa.
– De bodde i våningen ovanför och Ulla föll för pappa, säger Sonja Schöllin.
Men det är inte bara ljusa minnen Sonja bär på, från de sju år hennes pappa levde tillsammans med ständigt turnerande Ulla Billquist innan de skilde sig.
– Hon var aldrig elak, men hon hade det jobbigt och var säkert inte så lycklig. Hon tyckte att det var jobbigt att stå framför folk och sjunga varje kväll. Det var tragiskt, jag såg alltihop som genom en spegel, säger Sonja Schöllin.
Ulla Billquist valde att ta sitt liv, strax innan hon skulle ha åkt till Karlstad för konsert.
– Hon hade beställt taxi. Den stod och väntade, men hon kände att hon inte orkade längre. Taxin fick åka och hon kom aldrig fram till spelningen i Karlstad, säger Lasse Zackrisson.
I lägenheten hittades Ulla Billquist död, men hon hade inte varit ensam.
– Det var två kuddar på köksgolvet. En var tom när polisen kom. Man vet att det legat en annan person där, och man vet att en kvinna sprang därifrån, säger Lasse Zackrisson.
Omedelbart när Ulla Billquist tagit sitt liv lades locket på. De självklara rubrikerna i nyhetstidningarna uteblev, endast en kortare notis förkunnade hennes död.
– De enda som kunde lägga locket på var kungahuset. Folke Bernadotte hade varit chef för beredskapsartisterna under kriget, så han och Ulla hade ett nära samarbete under många år. Jag har hittat brev som är skickade mellan Folke Bernadotte och Gustav V, där de relaterar till ”en olyckshändelse” i samband med hennes död, säger Lasse Zackrisson.
I filmen ger han sin bild av ett komplicerat konstnärskap.
– Hon sjöng en repertoar som berättade om hennes liv. Hon var bisexuell och hade kvinnliga relationer. Att vara bisexuell på den tiden var inte accepterat, säger Lasse Zackrisson.
Åren före sin död började Ulla Billquist sjunga om bitterljuva avsked, som om hon kände att slutet skulle komma.
– Det är ett fascinerande, spännande kvinnoöde och ett konstnärskap som inte är presenterat. Hon fick inget eftermäle då för 70 år sedan – nu får hon det, säger Lasse Zackrisson och liknar filmen vid ett grekiskt drama med stora och starka känslor.