Johanna Svanborg hade skrivit manuset klart, det låg färdigt för tryck i hennes dator. Men för fem år sedan fick hon möjlighet att ta över klädaffären i Klintehamn, av tidsskäl hamnade författardrömmarna på en av hyllorna. Till förra sommaren.
– I augusti skickade jag in manuset till Piratförlaget, Norstedts och till Bonniers. Efter fyra månader fick jag svar från Piratförlaget att min bok varit uppe på manusmöte, men att de sa nej. Att den cirkulerat mellan Jan Guillous och Liza Marklunds händer är stort, säger hon.
När även Norstedts och Bonniers, efter långt övervägande, tackadeb nej bestämde sig Johanna Svanborg för att satsa själv och ge ut boken ändå. På söndag är det offentligt boksläpp, på Rondo i Klintehamn.
– Jag tycker att det har släppts så mycket böcker och skivor på Gotland för inbördes beundran. Offentligt för alla ska det vara, säger hon.
Debutboken, ”Skalets röda strimma”, är den första i en planerad serie om fyra. Det är en gastkramande thriller med ond bröd död, vidrigheter där fyra liv släcks, innan läsaren kan andas ut.
Allt utspelar sig i välkända gotländska miljöer, med fiskeläget på Blåhäll som skräckens egen boning. Ändå är boken ingen skildring av Gotland.
– Jag ville inte härma Mari Jungstedt eller Anna Jansson, de beskriver Gotland så bra, säger Johanna Svanborg.
Hon låter läsaren följa Visbypolisens desperata jakt på en mördare. För att kunna beskriva arbetet har hon intervjuat gotländska poliser.
– Jag är vrålnoga med att allt är på riktigt. Jag har gjort extrem research på alla ställen som finns med i boken, säger hon.
”Skalets röda strimma” är mer än en vanlig polisroman. Den är också en skildring av människors inre, med starka känsloliv. Sorg, hat, rädsla, kärlek och sexualitet.
– Jag har i hela mitt liv haft kontakt med alla mina känslor. Jag har anhöriga som gått bort alldeles för tidigt och de sorgliga känslorna har jag öst ur mig själv, säger Johanna Svanborg, och berättar hur hon gråtit medan hon skrev så att manuset blivit blött.
Polisens kärntrupp består av kollegorna Bengt, Torsten, Sonja, Kyllikki och Dimitris.
– Det finns ingen polis som huvudperson, de är ett team. Polis är ett yrke, men de är också helt vanliga människor med känslor. Jag vill skildra polisarbete på ett helt annat sätt än vad många andra författare har gjort, säger Johanna Svanborg.
För en vecka sedan kom första provtrycket.
– Tårarna bara rann. Den har legat i min dator i sex år och jag hade längtat tillbaka till mina uppfunna människor i boken. Jag lever mig in i det jag skriver, annars kan jag inte skriva, säger Johanna Svanborg.