Vi får skjuta upp intervjun en vecka på grund av snöyran som drar in över Gotland i månadsskiftet februari-mars. Under några dagar har de nya arrendatorerna Mimmi Gibson och Tomas Lindström inte kunnat ta sig ner till Petesgården eftersom kvian har snöat igen. När Tomas ringer och ställer in intervjun påpekar han att berättelsen om gården börjar här.
– Tänk på alla som bott där under de senaste århundradena, hur isolerade de kunde bli om vintrarna och hur de lyckades överleva, säger han.
En vecka senare börjar det töa och den smala vägen som leder rakt ner till öns sydvästliga kust i Hablingbo blir framkomlig igen. Mitt emot skylten som visar att vi ska svänga av till höger ligger gården Lilla Burge, där Tomas och Mimmi bor sedan drygt fem år tillbaka.
Petesgården, en typisk gotländsk storbondegård från 1800-talets första hälft, är naturskönt belägen nära stranden där skogen öppnat sig för himmel och horisont. De står vid grinden och välkomnar oss. Nyfikenhet, entusiasm och förväntan inför det nya uppdraget får den råkalla marsluften att spraka. Vi slår oss ner i det uppvärmda köket i det gamla brygghuset, som så sent som förra sommaren inrymde ett café. När Petesgården åter öppnar sina portar för allmänheten den 1 juni har caféet istället flyttat in i ladan och tröskvandringen, som till skillnad från mangårdsbyggnaden inte är ett byggnadsminne. Här kommer det att byggas tillgänglighetsanpassade toaletter och de planerar även att öppna en restaurang med glasvägg mot havet, men det ligger en bit in i framtiden.
– Ansökan om bygglov, som följer en treårsplan, ska godkännas av Region Gotland. Eftersom huset ligger nära ett byggnadsminne måste vi vara försiktiga och närma oss med stor ödmjukhet, säger Tomas Lindström och tillägger:
– Vårt mål är att vi inom tre år ska ha fördubblat Petesgårdens besöksantal, som i nuläget är 9 000 per år.
– Eftersom det är en stor investering i både tid och pengar för oss, så måste vi veta att vi har några år på oss. Det tar ett tag att etablera ett nytt värdskap, betonar Mimmi Gibson.
Gotlands första kvinnliga apotekare Ada Block köpte boningshuset 1947, där hon tillbringade somrarna i sällskap av sin hushållerska och trogna följeslagare Maja Göthberg. Samma år köpte hon även Hägdarve i Silte, ett tjärsmort bulhus från 1700-talets mitt, som numera står på Petesgården dit hon lät flytta det.
– Ada var bördig från Silte och det var viktigt för henne att inreda husen med möbler och föremål som funnits på gården eller i socknen ursprungligen, säger Mimmi.
Förra sommaren annonserade Gotlands museum efter en ny arrendator till museigården. Urvalsprocessen pågick under hösten och de nya arrendatorerna presenterades i december. I annonsen eftersöktes en entreprenör med intresse för kultur och historia som vill utveckla och ta fram ett långsiktigt och hållbart koncept för att driva verksamhet på Petesgården.
– Vi ville göra något tillsammans och här samlas våra intressen, säger Tomas.
– Vi fångade chansen när den dök upp och har fått otroligt mycket positiva reaktioner, säger Mimmi och fortsätter:
– Konceptet som vi presenterade i vår ansökan var ”den läkande gården” med tanke på att Ada Block var apotekare och att det finns en örtagård här som vi ska förvalta.
Under andra världskriget, då befolkningen på Gotland var avskurna från fastlandet, ledde Ada Block en stor insamling av medicinalörter och lärde gotlänningar hur man kunde använda dem. Mimmi Gibson, som är utbildad kostrådgivare inom lågkolhydrat och paleo, kommer att driva kaféet på Petesgården.
– Att kunna erbjuda nyttiga alternativ, ”mat som läker”, i kaféet känns väldigt viktigt för oss, säger hon.
Hon växte upp på Gotland och hennes mamma är gift Göthberg. Maja Göthberg, Ada Blocks hembiträde, var hennes bonuspappas moster.
– Jag träffade Maja under min uppväxt, så jag har en koppling till både platsen och till människorna som verkat här, berättar hon med värme i rösten.
Mimmi har jobbat som kommunikationschef på Länsstyrelsen i fyra år och lämnade sin tjänst i januari. Resan tur och retur till Visby varje dag tog på krafterna och det var svårt att kombinera jobbet med sommarverksamheten på Petesgården.
– Det var ett stort beslut för oss, hela livssituationen förändras, säger hon.
Nu har hon hittat ett deltidsjobb som kommunikatör på Folkhögskolan i Hemse, som tillåter henne att vara tjänstledig på sommaren. Tomas jobbar heltid i bolaget Steinbodi AB som de bildat tillsammans med sommargotlänningarna Karsten och Åsa Inde för att driva Petesgårdens verksamhet.
Mimmi och Tomas träffades för nio år sedan på en retreat i personlig utveckling i Dalarna.
– Där började en resa som det här är en del av. Vi var där för att möta oss själva, men träffade varandra istället, säger Tomas med ett stort leende.
En gråmulen decemberdag 2009 tog Mimmi med sig Tomas till Gotland och visade honom sina smultronställen.
– Vi stod där på en stenstrand på Fårö medan blåsten piskade från havet. Sedan åkte vi hit varje sommar innan vi bestämde oss för att ta steget att flytta, berättar han.
Flytten från Stockholm till Gotland handlade om att bryta en alltför stressig tillvaro och att få vara närmare naturen.
– I Hammarby sjöstad, där vi bodde, släcktes aldrig ljusen. Jag upptäckte det inte förrän jag kom hit: nattens kolmörker och tystnad, stjärnhimlen och stillheten, säger Tomas och uttalar orden som en teaterviskning.
Tomas Lindström, som arbetar som frilansande skådespelare och regissör hade fått en roll i musikalen ”Svenskbyborna” på Länsteatern när de flyttade. De har inga gemensamma barn, men sex barn tillsammans, ”en stor bonusfamilj”, som de kallar sig själva. Några av de äldre barnen kommer att vara här och jobba i sommar.
– Emma, som studerar till arkeolog i Göteborg, ska guida med mig. Max och Moa kan jobba med oss i caféet och med teatern och Viggo som är 15 år får göra lättare vaktmästarsysslor och vara hundvakt, berättar Tomas.
Efter en tidsresa i 1800-talsrummen står vi åter på den vidsträckta gårdsplanen en stund och ser ut över smältande snövidder och isblå horisont.
– Här gick stigar åt alla håll förr och vi har försökt leta upp dem. Vi skulle vilja göra vandrings-och cykelleder. Vi vill att människor ska dröja sig kvar och stanna lite längre än de kanske först tänkt sig. Det tar en stund innan lugnet infinner sig. Här kan de få kaffe, en guidning, en liten promenad längs stigen ner till fiskeläget och barnen kan leka fritt, säger Tomas.
I trädgården finns även ett rosarium, Petesgårdens karaktärsväxt med gamla sorter som blommar tidigt på säsongen.
– Vi vill utveckla den till en sinnenas trädgård, en harmonisk plats där man kan få kontemplation och vila. Alla behöver vi andningshål i vardagen och det här är vårt sätt att bidra, säger Mimmi Gibson.
Att levandegöra berättelserna i Petesgårdens förflutna är en viktig del i arbetet.
– Vi förstår vår egen samtid genom att förstå det som varit. Varför gör vi de val som vi gör i dag? säger hon och Tomas fyller i:
– Det unika med den här gården är att den står på tre ben, här har man levt på fiske, skogs- och jordbruk. Det finns många exempel på hur vi missköter vår jord idag och vi kan lära av det förflutna genom berättelser om hur vi läker jorden när vi brukat den, skogen när vi avverkat den och havet när vi fiskat ur det.
Ladugården kommer förutom café även att ha rum för konstutställningar och de kommer att anordna en rad kulturkvällar under sommaren.
– Det blir troligtvis musik på onsdagar, en uppskattad tradition på Petesgården som vi vill fortsätta med. Vi planerar också en föreläsningsserie och familjeföreställningen Pinocchio, med ett manus som jag skrivit och som vi tänkte framföra från en vagn ute på gårdsplanen, avslöjar Tomas Lindström och tillägger:
– Vi tror att många som kommer hit vill lära sig saker, för det vill vi. Om du frågar oss varför vi sökte det här uppdraget så var det för att lära oss något nytt.