Fram till nyligen var Åsa Ingmansson, som sitter i Fröjel hembygdsförenings styrelse, övergripande chef för samtliga bibliotek på Gotland, inklusive Almedalsbiblioteket.
Den tjänsten lämnade hon vid årsskiftet – men en gång bibliotekschef, alltid bibliotekschef. Nu förestår nämligen Åsa Ingmanssons Gotlands nyaste, och kanske minsta, bibliotek.
– Det hade varit diskussioner i hembygdsföreningens styrelse ganska länge om att starta ett sockenbibliotek – det var faktiskt inte ens min idé från början. Men så blev vi årets socken och då var det hög tid att ta tag i det här, kände vi, säger Åsa Ingmansson.
I slutet av september invigdes det nya biblioteket, som inrymts i entrén till den nedlagda skolan i socknen. I skrivande stund står uppskattningsvis 600-700 böcker uppradade i hyllorna, och vem som helst får låna med sig en hem – eller bidra till samlingen. Tanken är att verksamheten ska sköta sig själv. Därför kan Åsa Ingmansson inte svara med säkerhet på hur flitigt använt biblioteket blivit hittills.
– Golvet är i alla fall skitigt. Det får väl ses som ett bra tecken, säger hon.
Privata sockenbibliotek som drivs av hembygdsföreningar eller andra ideella organisationer har blivit ett allt vanligare fenomen på Gotland. Sådana finns i ett flertal gotländska socknar, däribland Ardre och Burs. Störst uppmärksamhet har dock det i Garda rönt. Biblioteket i fråga, som invigdes i maj, kom till som ett svar på att regionen lade ned den kommunala motsvarigheten för sju år sedan.
I Fröjel var förstås inte behovet av ett sockenbibliotek lika stort, konstaterar Åsa Ingmansson. Biblioteket i grannsocknen Klintehamn har trots allt fortfarande öppet fem dagar i veckan.
– Meningen är så klart inte att vi ska konkurrera med det. Vi vill ha kvar våra bibliotek, och därför är det viktigt att de används. Nej, det här ska fungera mer som ett komplement. Det finns oerhört många böcker i omlopp nu. Parallellt talas det alltmer om återbruk och om hur vi ska ta vara på våra saker istället för att slänga dem. Ett litet sockenbibliotek av det här slaget kändes därför helt rätt i tiden, säger hon.
Nu gäller det bara att lista ut hur man kan nå ut till fler låntagare, såväl fast boende som utsocknes.
– Vi får se vad vi gör för att få hit fler. Vi har bland annat haft planer på lite författarbesök och andra aktiviteter, men inget är bestämt.