Camping- och stugsemester vid havet är för många sinnebilden av en sommar på Gotland. Ja, i alla fall om man är fastlänning. För alla som traskar runt i idyllen året runt eller en hel säsong kan miljön, hur pittoresk den än förefaller, förstås bli lite enformig i längden. Katarina Ekelund, vd för turistanläggningen Visby strandby vid Norderstrand, känner igen sig i den beskrivningen.
– Vi är ganska hårt bundna av byggnadsnämnden i vad vi får och inte får göra med anläggningen. Om man ser på alla bruna stugor här blir det ju ganska mycket same same. Det här är ett sätt att få in lite färg och en knorr i allt det bruna, säger hon.
Med ”det här” syftar vd:n på den konstnärliga utsmyckning som AnnKarina Vesterberg jobbat med under flera år i stugbyn. Konstnären är snart uppe i ett 20-tal verk, som är utspridda över hela området.
Än så länge är det mycket djur i motivkretsen: förgyllda fåglar, sköldpaddor och kaniner, somliga tvådimensionellt avbildade direkt på stugorna, medan andra skjuter ut som reliefer från träväggarna.
– Nu vill jag gärna göra något mot det mer abstrakta hållet. Det får inte bli en djurhage av det här bara. Samtidigt vill jag att det ska vara folkligt. Vi får se vad det blir av det. Det är det som är så skönt med det här samarbetet, att det är så avspänt, säger AnnKarina Vesterberg.
Hon är egentligen hemmahörande i Uppsala, men vistelserna på ön har blivit ett regelbundet inslag i hennes liv. Vesterbergs konst kunde bland annat ses på en utställning på Siesta 2016; dessutom medverkade hon under årets vårsalong i Lärbro.
Konst i offentlig miljö är en av hennes specialiteter. Bland uppdragsgivarna finns Uppsalahem och nyligen också Gotlandshem (utsmyckningen i fråga får vi återkomma till, för den har ännu inte invigts).
– Jag höra ofta från andra konstnärer att de aldrig skulle vilja göra den här typen av beställningsverk. Det finns en föreställning om att man måste ge avkall på sitt uttryck då. Så är det inte. Här på strandbyn har jag och Katarina gemensamt kommit överens om format och placering, men sedan har jag fått ganska fria tyglar. Utmaningen är snarare att anpassa sig efter materialet; man måste lära sig att måla på ett träd istället för på en duk, exempelvis.
Det sägs ibland att vi är lite väl konservativa med miljön i och runt Visby. Skulle du vilja se mer, och djärvare, offentlig konst på ön?
– Världsarvet Visby måste så klart bevaras som det är – inte tu tal om den saken. Men visst finns det platser utanför murarna där mer hade kunnat göras. Personligen hade jag gärna sett mer levande konst i gallerian vid Öster till exempel.