Konstnären Mikael Göransson och hans hustru, keramikern Mia Göransson, köpte gården i Vamlingbo för ungefär två år sedan. De delar fortfarande sin tid mellan Gotland och Gustavsberg, men kåken på idylliska Storsudret kan knappast betecknas som ett sommarnöje.
Hit kommer Mikael Göransson när han ska knega med sin konst.
– Det är faktiskt lite som att ha ett fabriksjobb. Varje morgon går jag in i ladugården: Blandar, gjuter, spolar och lyfter utan att ha så mycket annat i tankarna bortsett från att tidsplanen ska hållas, säger han.
Det som gjuts, spolas och lyfts är alltså några hundra betongplattor, som snart ska sammanfogas till en konstnärlig utsmyckning i Stockholmskommunen Tyresö. Det färdiga verket kommer att mäta 18x4 meter och fungera som en gångbana i en tunnel där.
När plattorna ligger utplacerade var för sig i ladugården blir det svårt att urskilja det övergripande motivet, ett oxelträd – men det är också tjusningen, tycker Mikael Göransson.
– Inspirationen kommer från min barndom. Vi hade ett sånt träd där jag växte upp i Värmland, ett ”arbetsträd” som väl var tänkt bland annat som åskledare. Men det där är ju min personliga nostalgi, så det var inte därför jag bestämde mig för det här motivet. Det som lockade mig med trädet är att det närmar sig det nonfigurativa, fastän motivet egentligen är figurativt. Om man tittar på de här plattorna tänker man nog mer på kalligrafi, eller en tuschteckning, än en trädkrona.
Vad utsmyckningen föreställer verkar inte vara så viktigt i hans ögon. Mikael Göransson pratar hellre om tekniken, grafisk betong, som han introducerade i Sverige under 90-talet. Mycket förenklat syftar begreppet på olika metoder att överföra bilder eller mönster till betongytor. Göransson har använt tekniken i en rad tidigare beställningsverk, bland annat i Stadshagens tunnelbanestation i Stockholm på Torslanda brandstation i Göteborg.
Vad gäller Tyresö var det faktiskt kommunen som uppvaktade konstnären, och inte vice versa. Men det betyder inte att man kan komma undan med vad som helst. Till syvende och sist finns alltid beställarens önskemål, betonar Mikael Göransson.
– Just nu är det ganska frestande att göra något verk mot SD, men offentliga utsmyckningar måste vara ganska lättsmälta – vem som helst ska kunna uppskatta dem. Det jag håller på med kan ju uppfattas som harmlöst, men du anar inte hur provocerade folk kan bli av betong. Jag får ofta höra att det är grått och trist. Det är en reflexmässig reaktion många har, mer en föreställning egentligen. Betong smälter ofta in i miljön, så när det görs bra tänker inte folk på det.
Någon gång i oktober ska Tyresö-projektet vara färdigt. Mikael Göransson kommer inte att gå sysslolös efter det, men några utsmyckningar på Gotland är det än så länge inte tal om.
Du är inte sugen på att göra något liknande här? Du har tillåtelse att tänka stort här.
– Nja, alltså Gotland är ganska perfekt som det är. Naturen här är underbar, likaså kyrkorna. Jag har inget att tillföra, känner jag.
Du vill inte ge dig på ringmuren då? Kom igen, det måste vara önskedrömmen för en som håller på med offentliga utsmyckningar.
– Ha ha. Visby är nog den plats på Gotland där jag varit allra minst, så jag passar på det.
Så talar en sann knegare av klassiskt snitt, rädd att förhäva sig ända in i det sista.