Gotlandsmusikens Orkester inledde Opera encore med ”Ouvertyren till Läderlappen”. Vi på Gotland är om inte den enda, så en av väldigt få regioner med en egen professionell blåsorkester. Vilken lyx och rikedom det är. Den här kvällen var orkestern dessutom förstärkt med extra musiker.
Dirigenten Bo Wannefors hade tillsammans med konferenciern Carl Jakobsson satt ihop programmet, vilket visade sig vara en idealisk kombination. Bo Wannefors har även stått för många av de fina arrangemangen. Carl Jakobsson spelar tuba i Hovkapellet sedan 40 år, där han på plats i Kungliga Operan upplevt i stort sett alla gamla och nya operor.
Inledningsvis varnades publiken att få uppleva hat, våld, svek, och tungsinne, men framförallt genomsyrades eftermiddagen av kärlek, kärlek, kärlek genom klassiska arior mästerligt framförda av baryton Olle Persson och sopranen Hanna Husahr.
Olle Persson var först ut och gestaltade Figaro, Sevillas då mest populära och eftertraktade person, Barberaren i Sevilla – i ”Largo al factotum”, av Gioachino Rossini. Vilket drag – publiken höll sig fast i armstöden för att inte blåsa bort. Magiskt. Olle Persson kan verkligen mäta sig med de allra största.
Sedan dags för ”la primadonna absoluta”, Hanna Husahr att äntra scenen. Hon sjöng varmt och innerligt Musettas svängiga valsaria "Quando m'en vo'" ur Puccinis La Bohême. Och hon gjorde det precis så där lagom retfullt som Musetta ska. Bedårande.
I första akten fick publiken även ”La ci darem la mano” ur operan Don Giovanni av Mozart, Richard Wagners instrumentala ”Elsas procession till katedralen”, Papagenos ”Klockspelsarian” ur Mozarts Trollflöjten, "O mio babbino caro" av Puccini, ”Änkevalsen” ur Glada Änkan av Franz Lehár och "Così cosà”, från En kväll på Operan
Gotlandsmusiken och solisterna bjöd alla av sig själva och trivselstämning spred sig snabbt bland den fulltaliga publiken. Det fina med opera, förutom den fantastiska musiken, är att handlingen ofta är dramatisk och lika oförutsägbar och komplex, som vi alla är i verkliga livet. Musikdramatiken gestaltar figurernas känslor tydligt och ger hela tiden en undertext till allting som händer i pjäserna, och konferenciern Carl Jakobsson fanns där för att lotsa oss mellan varje stycke och gav publiken både en bild och en känsla om vad det handlar om.
Andra akten inleddes av Gotlandsmusiken med ”Ouvertyren till Candide”, av Leonard´Bernstein. Sedan följde arian ”Eri tu”, ur Maskeradbalen, ”Sången till månen” ur Antonin Dvoraks opera Rusalka, ”När kärleken vaknar” ur Mozarts Trollflöjten, ”Valkyrierritten”, ur Richard Wagners Valkyrian, ”She loves me”, ur musikalen med samma namn av Jeremy Bock, ”Je veux vivre” ur Charles Gounod Romeo et Juliette.
Slutligen sjöng kvällens två stjärnor ”Brindisi”, ur La Traviata, Giuseppe Verde, hela Wisby Strand klappade i takt, och direkt efter bjöds vi på ”O sole mio”, av Giovanni Capurro/Eduardo di Capua, ett extranummer som inte stod med i programmet.
Stående ovationer för dessa fantastiska solister med dirigent och orkester, ledde till det andra extranumret. ”Nessun dorma”, en aria från den avslutande akten i Puccinis opera Turandot.
Den 18 mars är det dags för Gotlandsmusiken på Wisby Strand igen. Då får vi tillfället att uppleva den nigeriansk-engelske jazz- och soulsångaren Ola Onaboulé.