En härlig fest för alla sinnen blir det klockan sju på lördagskvällen när Folkets bio direktsänder Mozarts älskade opera ”Trollflöjten” från Metropolitan i New York. Det här är en riktig sagoopera för hela familjen, en blandning av allvar och komik. Här finns ljus och mörker, kampen mellan ont och gott, färgstark exotism och massor av frimurarsymbolik. Mozart blev klar med operan 1791. Han var frimurare precis som gode vännen Emanuel Schikaneder som skrev librettot. I den här uppsättningen blandar regissören Simon McBurney akrobatik med projektioner och ljudeffekter för att matcha Mozarts dramatiska och fantasifulla historia i denna underbart klingande musikaliska moralitet.
Handlingen i ett nötskal: Tamino får i uppdrag av Nattens drottning att befria hennes dotter Pamina som har rövats bort av den onde trollkarlen Sarastro. Om Tamino lyckas befria Pamina ur fångenskapen ska han få gifta sig med henne. Fågelfängaren Papageno blir hans medhjälpare och de får en trollflöjt och ett magiskt klockspel till skydd på färden. De träffar mängder av spännande och märkliga figurer och är med om många äventyr. Men allt är inte som det verkar vara. Tamino, Pamina och Papageno är yra, tanklösa och lättlurade. De utsätts för svåra prövningar under kampen mellan ont och gott. Efter de vådliga äventyren måste de visa att de har mognat och lärt sig av erfarenheterna att bli modiga, rättvisa, omtänksamma och förståndiga. Till slut blir ondskans makter besegrade och kärleken triumferar.
Glansnumren är många. Uvertyren är härlig och i första akten hörs välbekanta toner när Papageno sjunger om att han är fågelfängare. Tamino sjunger en förälskad aria då han får se en bild av Pamina, Nattens drottning kommer ner ur molnen och framför en aria, därpå följer en underbar kvintett. I andra akten ber Sarastro en bön till gudarna och sedan kommer höjdpunkten: Nattens drottning framför sin hämndaria med de glittrande höjdtonerna. Vackrare blir det inte.
I kvällens föreställning strålar idel berömdheter från det lysande sångarlaget till regissören Simon McBurney och världsdirigenten Nathalie Stutzmann. Lägg märke till koloratursopranen Kathryn Lewek som sjunger sin paradroll Nattens drottning, silvriga sopranen Erin Morley i rollen som Pamina och holländske baritonen Thomas Oliemans som Papageno. Tvåaktsföreställningen pågår i tre och en halv timme inklusive en rejält tilltagen paus.