Stefan Therstam, som också har en professur i orgelimprovisation vid Musikhögskolan i Stockholm, inledde och avslutade sin orgelkonsert med improvisatoner på respektive renässansorgeln och 1892 års orgel i S:ta Maria domkyrka.
Improvisationskonsten har kommit och gått genom åren till följd av olika status för såväl instrument som sammanhang. Improvisationen är en tonskapelse som föds i samma ögonblick den når åhöraren. Musiken har aldrig klingat förut och kan inte återskapas identiskt. I direktheten ligger också spänningsmomentet, vad ska komma.
Stefan Therstam inledde med improviserade variationer över droppar. Varierande volym var förstås ett kryddmoment som i den första avdelningen konstant var över medel och ibland närmast rasande. Vissa inslag påminde om emellanåt förekommande ljudbilder hos exempelvis rockmusik skapad av Beatles, Pink Floyd, Emerson Lake & Palmer med flera.
De improvisationer som avslutade konserten var av mera finstämd natur men bjöd även här på oväntade inslag. Det var totalt en spännande improvisatorisk resa som Stefan Therstam bjöd åhörarna på och orgelklanger som inte så ofta hörs i domkyrkan.
Mellan improvisationsakterna bjöd Stefan Therstam också på vitt skilt innehåll. Tylman Susatos "Fyra renässansdanser" från 1500-talet var en spännande bekantskap. Kompositören verkade i "lågländerna", Belgien och Holland, men en period även i Sverige. Han spelade själv trumpet och flöjt och gav ut dåtida dansmusik. De nu aktuella fyra danserna är transkriberade för orgel av Torvald Johansson.
Otto Olssons "Sonat e-moll", skapad 1900, var vacker orgelmusik från den klassiska svenska skolan.
Stefan Therstam blandade korten rejält i sin orgellek vilket medförde en alltigenom spännande konsert.