Bengt Klingvall och Christer Jonson har hållit i trådarna under tillkomsten av "Östergarn - en sockenbok" som nyligen givits ut. Nära 900 sidor i två volymer som berättar historien om en bygd.
Det är de båda som ligger bakom Östergarns sockenbok, lanserad för ett par veckor sedan.
Eller, om vi ska korrigera det nyss skrivna:
Det är i själva verket inte en bok utan två, tillsammans väger de alltså tre kilo.
Och det är för all del Bengt som redaktör och Christer som formgivare som hållit i trådarna de senaste sju åren då det arbetats aktivt med utgåvan.
– Men, säger Bengt, det är ett 60-tal medverkande författare. Så infallsvinklarna och ämnena är många.
Tre kilo och nära 900 sidor om Östergarns socken, utgiven efter många års arbete.
Sju långa år, men det första fröet till att fånga socknens själ på papper såddes redan för 40 år sedan. Ture Westerström, prästen, startade då studiecirklar som var menat att leda fram till en bok.
Så blev det alltså inte. Också Åke Wahlgren arbetade en tid med bokvisionen…men nu är den till slut, efter mycken möda och stort men lärorikt besvär, äntligen verkligheternas verklighet.
Tusen ex, totalt tre ton Östergarn som släpptes fritt vid ett releasepartaj i bygdegården.
Erik Jakobsson, "Sande-Erik kallad", utanför Wallins kafé i Katthammarsvik.
Ett digert arbete har det varit. Till en början löst hållet, med tiden och mot slutet hårdare ramar.
Christer Jonson är van att hålla i liknande trådar, antal av formgivna böcker av honom har passerat tusenstrecket. Bland dem ingår Gammelgarns sockenbok (också i två delar) som gavs ut för två år sedan och faktiskt även bibeln.
– Det är som att stoppa en pipa, förklarar han. Först löst, man får inte ha några förutfattade meningar. Sedan hårdare och hårdare innan man slutligen sätter stopp.
Ishockeybanan i Östergarn byggdes 1959. Premiärmatchen mot IFK/Gute förlorades med 44-3.
Christer Jonson har hållit till i Östergarn – rent strikt bor han faktiskt på Gammelgarn-sidan av gränsen – i 50 år. Bengt Klingvall är barnfödd i socknen, men flyttade till Visby som 16-åring och har i dag ingenting kvar i öster mer än hjärtat.
– När jag fick frågan om att vara redaktör kunde jag inte annat än att tacka ja, säger han.
Via gamla dokument – inte minst GT:s och GA:S gamla korrar Willy Larssons och Thure Alfströms klippalbum – har de under arbetet fått ta del av en hel del som de tidigare inte kände till.
Josefina Norrby och Anna Westberg, två av många kvinnor som levt i socknen.
– Det finns över 200 artiklar om stort och smått, berättar Bengt Klingvall. Eva Sjöstrand och Ola Sollerman är skribenter som hjälpt oss oerhört mycket.
– Det innehåller också ett stort allvar. De hårda villkoren som rådde här, alla levnadsöden vi får ta del av, säger Christer Jonson.
Klass 3-6 i Östergarns skola, läsåret 1951-52.
Böckerna om Östergarn skildrar en sockens väl och ve, från tidernas begynnelse fram till i dag. Från när trakten var havsbotten till nuet då frågor om framtidens energi- och vattenförsörjning ligger i fokus.
Däremellan finns allt det andra; människorna, händelserna, företeelserna. Där finns kriget och beredskapsåren, berättat av de som var med.
Där finns flyktingmottagandet, politiken, kyrkan, idrotten…kort sagt: människorna som verkat och verkar; bilmekanikern väderrapportören, hamnmästaren, fiskaren, prästerna.
Bengt Klingvall och Christer Jonson har hållit i trådarna under tillkomsten av "Östergarn - en sockenbok" som nyligen givits ut. Nära 900 sidor i två volymer som berättar historien om en bygd.
Många namn, obekanta för många, men ändå får människorna i berättelsen sin själ.
– Det är på ett sätt bygdens testamente. Den här boken kommer att överleva oss och finnas kvar för alla som vill ta en titt under Östergarns yta, säger Christer Jonson.
Östergarns kyrka på Gotlands östra spets. Här bor omkring 200 personer.
Ibland har han genom åren när han formgivit någon bok, säger han, undrat ”vem fan är intresserad av det här?”.
Så inte denna gång, inte alls, inte vid ett enda tillfälle har den tanken fäktat förbi.
– Det handlar om människorna här, om vår historia, om en i många fall muntlig tradition som nu för första gången fästs mellan pärmar, säger Christer Jonsson.
Bengt Klingvall Christer Jonson