Rått, vasst och roligt blev det när Pernilla Wahlgren i fredags firade sina femtio år på jorden och fyrtio år på scenen med showen ”Kort, glad och tacksam” tillsammans med kollegerna Hanna Hedlund, Kim Sulocki, Ola Forssmed och Måns Nathanaelson på ett knökfullt Wisby Strand.
På scen varvades filmklipp med instagrambilder och förinspelade telefonsamtal. Wahlgren spelar en artist som spelar sig själv i spegling på spegling. Showen blir en metakommentar till kändiskulturen, pengadyrkan och ytligheten, men samtidigt är det folkligt, fnissigt och förödande charmigt.
Ramen till föreställningen är en femtioårsskiva, en överraskningsfest. Publiken blåser ballonger och övar på hurrandet ända tills det försenade födelsedagsbarnet äntligen gör entré och det är dags för lådvin, bråk och pinsamma tal, sådana där misslyckade partyn som alla har varit med om på riktigt. Den röda tråden är en redogörelse för Pernillas liv från vaggan till graven (vilken kändis får bästa löpet vid sin bortgång?) och dialogen är bitsk och kul. Showen kryllar av välskrivna nummer där ensemblen skojar om den ytliga kändistillvaron och driver med huvudpersonens ”Greaseliv”. Musikalnummer varvas med sketcher, gamla popdängor, buskis, akrobatisk dans, absurd humor och nostalgi i ett rasande tempo. Det är snyggt, vältajmat och proffsigt. Alla sjunger och dansar så bra och publiken tjuter av fröjd över allt flams och trams när Pernilla Wahlgren med självironisk distans skildrar livet och karriären. Det är avspänt, bisarrt och krasst i en märklig mix och allt är vansinnigt kul.
Ola Forssmed ormar omkring på scenen i genomskinlig svart tröja i en parodi på Emilio i ”Piccadilly Circus” och oskuldsfulla Pernilla omringas av coola brudarna Lena Ph, Anna Book, Carola och Kikki i ”Grease”. Publiken får gå i sociala medier-skola (”Gilla med Pernilla”) och där får alla lära sig att ”riktiga vänner har många följare”. Ola Forssmed gör en elak och perfekt imitation av Thorsten Flinck, Leif GW Persson muttrar och hummar om Melodifestivalen och så där håller det på i ett halsbrytande tempo.
TV och ”Wahlgrens värld” får också en känga. Programmet måste få fler tittare annars läggs det ner. Ska serien förvandlas till buskis? Musikal? Eller drama, ”Mörka skyar över Lidingö”? Alla versioner är väldigt roliga. Några sega, insmickrande nummer mot slutet av föreställningen drar ner tempot och intresset, men det är bagateller. Den här kvällen bjöds publiken på en strålande show av en väl sammansvetsad, skicklig och charmig ensemble som i sin tur belönades med applådåskor, sång och stående ovationer.