Sune sitter vid köksbordet och skriver sin bukklistu (en gutnisk översättning av engelskans bucket list som syftar på en lista med saker man vill göra innan man dör). Sunes fru blir sur när hon inte får veta vad han skriver, en kontrovers uppstår, Sune går ut och frun fotograferar vad han skrivit. Frun missuppfattar en förkortning i Sunes lista, förvecklingar uppstår och spelet kan börja...
Roland Olsson vill att pjäsen ska bli en stunds trevlig och rolig underhållning men den ska också ge något att ta med sig hem och fundera på.
– Det är inte bara komedi, det är lite allvarligt också och det är hög igenkänningsfaktor, säger han.
Varifrån idén till pjäsen kom vet han inte riktigt, men kanske är det så att ”bucket lists” och listor ligger i tiden. Han började skriva på pjäsen förra hösten men efter den första versionen har texten skrivits om rejält, bland annat med hjälp av regissören Alexander Moberg.
– Det är inte mycket kvar av den första versionen. Texten har bearbetats flera gånger, varje gång till det bättre, säger Roland Olsson.
”Sunes bukklistu” framförs nästan bara på gutamål, ett språk som Roland Olsson själv använder till vardags och har ett intresse för. Han vill gärna hjälpa till att försöka bevara språket och tycker att det passar bra med gutamål i en teater som ligger vid en museigård. Hans erfarenhet efter 20 års verksamhet är att språket inte är ett problem för de som inte själva pratar gutamål.
– Den vanligaste kommentar jag får från publiken är att även om de inte förstår alla ord så förstår de sammanhanget, säger han. Dessutom finns det en ordlista med de svåraste orden i teaterprogrammet och programmet ingår i biljettpriset.
I år firar Bottarveteatern 20-årsjubileum och det blir det tionde pjäsen som uppförs på teatern. Vartannat år gör man speluppehåll.
– Man vill ju njuta av sommaren också, det är ju en del repetitionsarbete före en pjäs och vi har ju haft vanliga jobb vid sidan av tidigare, säger Roland Olsson som numera är pensionär.
Att det är jubileumsår kommer främst att märkas genom att affischer från de tidigare pjäserna finns uppsatta runt om på teatern och i form av en liten historik över teatern i programbladet, berättar han.
Hur känns det nu så här inför premiären?
– Det känns bra, vi är välrepeterade. Som tur är har Anita (Anita Widén som medverkar i pjäsen, red:s anm) fått tillbaka rösten. Hon kunde inte prata under några av repetitionerna och regissören Alexander Moberg fick läsa hennes repliker från åskådarplats. Men nu kan hon prata igen, säger Roland Olsson.