Laget framför allt när Cohen får gotländsk touch

Kan Kristian Tallroth och Gotlandsmusiken upprepa succén? GT:s recensent var på plats i Östergarn när turnén ”Cohen med gotländsk touch” började.

Senast tolkade Kristian Tallroth Tom Waits låtar. Nu gör han samma sak med Leonard Cohen.

Senast tolkade Kristian Tallroth Tom Waits låtar. Nu gör han samma sak med Leonard Cohen.

Foto: Edvin Högdal

Recension (GT)2018-05-05 18:00

Förra gången Kristian Tallroth och Gotlandsmusiken tolkade en väderbiten musiklegendar pratades det mycket om rösten. Tallroths sandpappersskrovliga stämma var ju som gjord för att sjunga Tom Waits, hette det då.

Och kanske är det förklaringen till varför den turnén blev så uppskattad – och långlivad. Kombinationen den här gången är inte lika självklar.

Leonard Cohen, den kanadensiske singer-songwritern som gick bort 2016, liknar Waits på flera punkter. Hos båda finns ett stort mörker, liksom stråk – mer eller mindre påtagliga – av bohemeri och dekisromantik. Men där Waits är svulstigt brölande, är Cohen snarare lågmält eftertänksam.

Tallroths röst håller även för Cohen, kan jag konstatera efter att ha sett den nya showen. Jag skulle ändå vilja vända lite på den typiska formuleringen: Om det är några som är gjorda för att tolka Leonard Cohen, så är det Gotlandsmusikens brassensemble.

Att uppleva Cohens rika låtskatt i deras arrangemang blir ljuvligt, rent ut sagt. Det lilla formatet till trots rör sig orkestern smidigt mellan alla de musikstilar Cohen hann prova på under sin långa karriär.

Särskilt de svängigare och bluesigare numren, som ”My Oh My”, kommer till sin rätt här. Föreställningen hämtar mycket av materialet från Cohens sena verk, samt glansperioden under 80-talet.

Personligen hade jag gärna hört mer från Cohens tidiga period. Samtidigt inser jag att de mer singer-songwriterbetonade låtarna från denna tid förmodligen inte skulle göra sig lika bra i sammanhanget.

Talande nog är ”Sisters of Mercy”, som återfinns på debutskivan ”Songs of Leonard Cohen”, kvällens svagaste nummer. Tallroth framför denna ensam vid pianot; dåligt är det knappast, men brassets plötsliga frånvaro märks och det hela låter aningen platt.

Jag menar inte att racka ned på sångarens insats, för Tallroth tar sig an uppgiften med tonsäker bravur. Min poäng är att showens styrka inte hänger på några virtuosa solobedrifter.

Man tycker sig verkligen höra Leonard Cohens röst i denna föreställning – men inte i någon särskild stämma, utan i den kör av toner och ljud som uppstår när sången och musiken möts.

Fakta

Kristian Tallroth och Gotlandsmusiken

"Cohen med gotländsk touch"

Östergarns bygdegård 3 maj Rute Folkets hus 4 maj Havdhems bygdegård 5 maj Almedalsbiblioteket 6 maj S:t Nicolai 27 juni

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!