NY BOK
Richard Osman: Mannen som dog två gånger
Översättning: Ing-Britt Björklund
Albert Bonniers förlag
Förra året gjorde brittiske tv-stjärnan Richard Osman succé med debutdeckaren ”Torsdagsmordklubben” som handlar om rika pensionärer som bor på ett luxuöst äldreboende i södra England. Här finns tillgång till både vård och vin, men alla nöjer sig inte med det utbudet. En skärpt kvartett med åldrade amatördetektiver träffas en gång i veckan för att lösa ouppklarade mord. Mysrysaren är första delen i en serie böcker där filmrättigheterna redan har köpts av Steven Spielberg.
Nu kommer uppföljaren, ”Mannen som dog två gånger”, som faktiskt är ännu bättre än debutboken. Tiden har gått och de fyra problemlösarna må ha blivit skröpligare men den intellektuella skärpan, humorn och problemlösarkapaciteten är lika stark som förr. Van att bestämma är Elizabeth, före detta spion med gåtfullt förflutet.
Vid sin sida har hon gamle fackföreningsbossen Ron, som automatiskt misstror allt han får höra och den milde Ibrahim, som varit psykolog och bara känner sig tillfreds när han skriver listor eller förklarar för andra hur det står till här i världen. Och så är det Joyce, underbara Joyce, som varit sjuksköterska och aldrig förvånas över något. Kvartetten har fått goda vänner inom polisen: unga Donna och hennes chef Chris. En annan kär vän är polske vaktmästaren Bogdan som är behjälplig med det mesta.
Den här gången möter den idoga kvartetten skurkar av alla de slag. Några kriminella gängmedlemmar slår ner Ibrahim, hårdföra knarkhandlare vill inte bli störda, maffiagubbar blir hämndlystna och så dyker Elizabeths tjusige ex-make och spionkollega upp med hela MI6 i släptåg.
Sedan är den underhållande jakten igång.
Och roligt har man, men det som räddar deckaren från att bli alltför sockersöt är stråket av vemod som genomsyrar berättelsen. Insikten om att livet inte är oändligt, att krämporna förmörkar tillvaron, att misstagen man gjort inte kan göras ogjorda. Hur tungt det är att se älskade anhöriga gå in i dimman och att förlora kontakten med sina vuxna barn. Men så skingras mörkret, för kvartetten har lärt sig att inte rygga för livets realiteter.
Befriande coolt och osentimentalt tar de itu med våldsamma skurkar utan att läsarna behöver vara oroliga för de smarta amatördeckarnas väl och ve för här får vi rörande bevis på hur viktig vänskapen är när livet står på spel.