En ny bok
Karl Ove Knausgård
Morgonstjärnan
Översättning: Staffan Söderblom
Norstedts
Sedan det omsusade genombrottet med den självbiografiska serien ”Min kamp” har Karl Ove Knausgård skrivit essäer och gett ut några fackböcker och kortare betraktelser. Nu gör han comeback som romanförfattare med ”Morgonstjärnan”, en tegelsten om vardagsmänniskor som lever sina liv under den hotande apokalypsen. Romanen är första delen i en trilogi.
Det är den varmaste sommaren på åratal. Naturen tycks vara i olag, för både människor och djur beter sig konstigt. Det har kanske med den nya stjärnan att göra, en starkt lysande himlakropp av väldiga dimensioner som har dykt upp på augustihimlen. En del hävdar att det är en supernova medan andra fruktar att den är ett förebud om att mänskligheten närmar sig undergången. Hjärndöda väcks till liv, folk hallucinerar, insekter, fåglar och däggdjur spränger normalitetens gränser. Är stjärnan ett förebud? Om vad?
Knausgård leker med olika genrer i sin nya roman. Vissa delar är ren underhållningslitteratur, andra tycks vara pastischer på skräck, science fiction och fantasy. Här finns filosofiska betraktelser, en färd genom dödsriket med blinkningar till fornnordisk och grekisk mytologi och som avslutning en ganska långtråkig essä.
Denna koncentrerade, mångröstade kollektivroman i jagform utspelar sig i trakterna kring norska Bergen. Vi får följa nio medelklassmänniskors vardagsliv med alla små nederlag och tillkortakommanden. Romanfigurerna är besynnerligt oberörda av det naturfenomen de bevittnar. De lever vidare som om undergången är något som vi måste vänja oss vid, det är inget som angår oss. Men stjärnan lyser över en civilisation på väg mot katastrof.
Stilen är enkel, platt, men Knausgård med sin malande realism är en mästare på att måla upp kontrasten mellan kosmos och den välbekanta vardagen. Den här gången finns mörkret där. När en ny romanfigur börjar berätta handlar det om det lättigenkännliga: trist hemma, trist på jobbet. Men plötsligt kryper obehaget på. Alla tvivlar på det som de ser och upplever, de förstår inte vad som händer. Allt sker i det lilla, mellan realism och profetia. Verkligheten rämnar. Här finns ett existentiellt och ångestladdat kaos men också en förundran över nyfödda och döende som lever vid gränserna av detta andningens rike som är livet. En vildvuxen, svart och svindlande läsning om striden mellan ont och gott.