Håkan Nesser
Den sorgsne busschauffören från Alster
Albert Bonniers förlag
Furillen är sedan många år nav och bostadsort för kände och produktive författaren Håkan Nesser. Vid det här laget har han skrivit drygt trettio böcker i olika genrer: deckare, uppväxtskildringar, novellsamlingar och brevromaner. Många av berättelserna har blivit film.
I nyutkomna ”Den sorgsne busschauffören från Alster” träffar vi två gamla bekanta, kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman som numera inte bara är kolleger utan fnissigt förälskade sambor. De tar tjänstledigt ett par månader när sommaren sakta övergår i höst och lånar ett hus vid Valleviken i Rute. De äter goda middagar, badar i det ännu varma havet, cyklar runt på norra Gotland och mår gott. Men en dag i Fårösund får de syn på en man som borde vara död. Nu förvandlas den avkopplande semestern till hemligt detektivarbete. De erfarna poliserna gör allt för att lösa ett gammalt brott och försöka få svar på vad som hände den sorgsne busschauffören Albin Runge från Gustaf Frödings födelseort Alster i Värmland.
Det man vet är att Albin Runge hoppade av sina akademiska studier och bytte levnadsbana. Han körde turistbuss och trivdes med det. Men så en dag är katastrofen ett faktum och hans stillsamma tillvaro förändras i grunden. Runge hotas till livet. Men är han skyldig?
En sorgsen busschaufför, hotbrev, otrohet, falska löften och gåtfulla försvinnanden – Barbarotti och Backman har mycket att fundera på i utredningen av det besynnerliga fallet. De pratar, cyklar, äter goda middagar och diskuterar lite till. Allt sker i sakta mak -- det här är ingen actionfylld historia i högt tempo. Men det gör alls ingenting. Det handlar om att förstå omvärlden bättre och det är spännande nog. Och Barbarottis och Backmans kärleksfulla gnabbande är charmigt. Men har det verkligen skett några brott?
Hur som helst vindlar berättelsen vidare i promenadtakt. Vemodigt och insiktsfullt diskuterar Nesser skuld, ansvar, utanförskap och kärlekslängtan i denna välskrivna historia om människors tillkortakommanden. Även om temat är mörkt lyser romanen av stillsam humor, underfundighet och ett slags filosofiskt lugn. Världen är märklig och våra medmänniskor får ibland besynnerliga idéer. Då gäller det att se problemen ur flera perspektiv och att inte döma någon ohörd. Bortom mörker och sorg väntar ljus och nya förhoppningar. Det är fint.