En vild och glad roman om kärlekslängtan

En färgstark släktkrönika fylld av drastisk humor och med en språkbehandling som tar andan ur en, skriver GT:s litteraturkritiker Lena Torndahl.

Annette Bjergfeldts roman gör GT:s litteraturkritiker glad.

Annette Bjergfeldts roman gör GT:s litteraturkritiker glad.

Foto: Leif Ascanius Sol / Sekwa förlag

Recension2021-12-07 16:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Annette Bjergfeldt

Höga visan på Palermovägen

Översättning: Lie Fredholm

Sekwa förlag

Annette Bjergfeldts ”Höga visan på Palermovägen” är ett riktigt läsäventyr, det märks från första stund. Hemma i Danmark är hon redan känd och prisad som sångerska, kompositör och barnboksförfattare och debutromanen blev ett stort internationellt genombrott för henne.

”Höga visan på Palermovägen” är en färgstark släktkrönika om en dansk-svensk-rysk familj i Köpenhamn, fylld av drastisk humor och med en språkbehandling som tar andan ur en. I denna stort upplagda, välkomponerade roman får vi under ett sekel följa tre generationer, från en cirkus i utkanten av Sankt Petersburg på 1920-talet över till operascenen i Paris och vidare till dagens Köpenhamn och den stora vida världen.

När Esthers morfar Hannibal köpte huset på Palermovägen 1921 drömde han om ett hem fyllt av musik och kärlek, lika berusande som kung Salomos höga visa i Bibeln. Han blev grosshandlare men drömde om de sköna konsterna och gifte sig med ryska Varinka, före detta itusågade damen, som var pragmatisk och hellre spelade på hundkapplöpningar än viskade ömma kärleksord i Hannibals öra. 

Deras undersköna dotter Eva gifte sig med den svenske duvotämjaren Jan Gustav och de fick faktiskt uppleva kärlek och passion. Hannibals barnbarn, tvillingarna Esther och Olga, tävlar om att bli släktens yngsta konstnär i rollen som målarinna respektive operasångerska. Att hitta den rätte visar sig bli betydligt knepigare. 

Romanen är en riktig rövarhistoria med sina starka personligheter som skildras med svart humor och en klarögd karaktäristik som växlar mellan groteskeri och en ljuvt lyrisk ton. Berättartempot är högt från början till slut men nog hade det varit skönt med några stillsamma andningspauser då och då. Gasen i botten blir både utmattande och en smula enahanda att läsa. 

Boken är full av mer eller mindre livskloka råd och här borde författaren ha sållat ordentligt, även om det är kul med någon som ser livet från den ljusa sidan. Denna vilt fabulerande, välskrivna historia om jakten på den stora kärleken vinner ändå i långa loppet tack vare sin humor, udda charm och musikalitet och den formar sig till en mörkt dramarisk feel-goodroman, fylld av obändig livslust och en kärlek till allt som är vackert.