Varför endast han? Jo, det är han som innehar de brev som hans mamma Karin och pappa René skrev, och dessutom var han förutseende nog att spela in sin mammas minnen innan hon gick bort. Därtill kommer att Björn själv har egna minnen att berätta.
Det är en släktkrönika, skriver han – och det är det verkligen. Förutom ett 20-tal personer med efternamnet Kopf finns här massor av andra släktingar och vänner, och det gäller att försöka hålla reda på alla.
Men två personer är huvudfigurer i boken, Björns föräldrar Karin och René. Hon, Karin, född i Visby med efternamnet Löfquist, dotter till Gustaf och Märta Löfquist, kända från sin Löqfquist Möbler på Adelsgatan i Visby, på sin tid stans ledande möbelaffär. Han, René, civilekonom från Estland och en av många medlemmar i den stora släkten Kopf med många välutbildade och kloka medlemmar – dessutom välbärgade främst beroende på några av släktens skickliga guldsmeder.
Karin och René möttes under ett besök i Wien vid mitten av 30-talet, blev förälskade och Karin flyttade från Visby till Estland 1937 för att gifta sig. Därmed blev hon estnisk medborgare men också, liksom René, så kallad balttysk. Vi gotlänningar är väl förtrogna med balterna; med estlandssvenskarna och de balter som via Ukraina kom till Gotland och Sverige under beteckningen svenskbyborna.
Balttyskarna är däremot mindre kända. De utgjorde några få procent av Estlands befolkning och kom inför andra världskriget att förflyttas till Polen, närmare bestämt Posen eller Poznan. Där hamnade de mitt i ett världskrig – dock utan att lida större skada. Som balttyskar levde de förhållandevis väl under Hitlers ockupation, Karin kunde hålla sig med både hembiträde och barnpiga åt lille Björn som föddes här.
Värre blev det när ryssarna tog över. Familjen Kopf kunde via Tyskland fly till Sverige i Röda korsets vita bussar.
Boken berättar skickligt om familjen Kopf och balttyskarnas liv, men också om kriget. Vi möter många människoöden, både tragiska och mindre tragiska. Det är både dokumentär och spännande historia, och det är ingen dålig debut av en 81-åring som Björn Kopf.
René, som tjänstgjort som tolk för tyskarna, var ett tag rysk krigsfånge, återförenades med Karin i Sverige. René dog 78 år gammal 1987, Karin blev 79 år. De vilar tillsamman under en hög gravsten på norra kyrkogården i Visby.