Eric Gadd soulade sig till storsuccé

Soulisten, gitarreleganten och falsettekvilibristen Eric Gadd spred lycka och härlig partystämning med sin show OMG (Oh! My Gadd!) på Wisby Strand på fredagskvällen, konstaterar GT:s recensent.

Foto: Emil Daun

RECENSION2019-04-06 17:16
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Eric Gadd firade för ett tag sedan trettio år som musiker, låtskrivare och artist, men han ägnade inte kvällen åt att berätta sitt livs historia utan koncentrerade sig i stället på nedslag i den privata musiksamlingen. Den stockholmsboende gotlänningen debuterade 1987 och lade snabbt landet för sina fötter. Han växte upp med idolerna Smokey Robinson, Prince, Luther Vandross, Curtis Mayfield, Marvin Gaye och Sly Stone och lärde Sverige allt om soul, disco och funk. Och som det svängde! Gadd blev snart landets okrönte soulkung och att han fortfarande är värd det epitetet visade han med bravur denna kväll.

Tillsammans med sitt band i full soulsättning bjöd han på nittio minuters spelglädje, lekfullhet och avspänd funkochsoulmagi av bästa märke. Färgglada scenkläder med många ombyten, hårdjobbande dansare, skickliga musiker i snyggt arrangerade låtar och den lysande sångaren och entertainern Gadd höjde partystämningen till glödhet nivå. Gadden fick snabbt och chosefritt en fin publikkontakt och alla hade roligt, både på scenen och i salongen. Forne Visbykillen bjöd på en härlig låtmix, från sensuella ballader som ”Why don’t you why don’t I” och vemodiga ”Stay away från mig” till tungt funkiga ”Tvåhundratusen” och snabbpiskande ”Power of music”. Succéerna stod på rad och presenterades fermt den ena efter den andra. Eric Gadd har under åren introducerat massor av amerikansk soulmusik för sina lyssnare, men de egna verken skäms inte heller för sig. Hans egen hitsamling med låtar som ”Wish I”, ”The right way”, ”My personality” och ”Do you believe in me” är riktiga soulklassiker och de tillhörde självklart höjdpunkterna i kvällens föreställning. Salongen var en vajande skog av uppsträckta händer, folk sjöng med i låtarna och dansade i gångarna och stämningen var glad och kärleksfull. Eric Gadd är verkligen älskad av sin publik, det var rent rörande att se.

Sångaren har aldrig hymlat med sina influenser och avslöjade vilka låtar som han har snott från och inspirerats av när han ville piffa upp sina egna skapelser. Ett ovanligt frimodigt och väldigt roligt grepp! Bortsett från den ibland plågsamt höga ljudnivån blev det här en riktig höjdarkväll som bjöd på en läcker, stilfull, snyftande balladsentimental och hårdsvängande funkig show, fylld av betagande charm, avspänd proffsighet, snygg koreografi och en sångare i sitt esse. Högsta betyg, Gadden!