NY BOK
Eva Meijer: Fåglarnas hus
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Weyler
Nederländska Eva Meijer slog igenom med sakprosaboken ”Djurens språk” häromåret och i sitt nya verk fortsätter hon att skriva om hur vi kommunicerar med djur, men den här gången i romanform. I ”Fåglarnas hus” berättar hon om en verklig person, Gwendolen Howard (1894—1973), som var framgångsrik konsertviolinist i London men flyttade ut på landet och blev amatörfågelforskare.
Howard skrev ett par bästsäljare: ”Fåglar som individer” (1952) och ”Living with birds” som kom två år senare men inte översatts till svenska.
Det finns inte mycket dokumenterat om den excentriska fågelskådaren Gwendolen Howard men Eva Meijer väver samman minnen och fakta med fiktion och insprängt mellan kapitlen finns en berättelse om talgoxen ”Stjärna” som bygger på Howards egna texter.
Prosan är avrundat friktionsfri, särskilt i biografidelen, men historien om den barska amatörforskaren och livet i fåglarnas hus glimmar ändå av vemod, glädje och vresig charm.
Gwendolen Howard växte upp i en förmögen familj i Wales. Pappan var poet och ornitolog och mamman ordnade eleganta bjudningar. Hon ville att Gwendolen skulle gifta sig rikt men den egensinniga pojkflickan ville inte binda sig utan for till London och blev konsertviolinist. Väninnorna gifte sig så småningom och fick barn men Howard hade andra drömmar.
På den tiden studerade man mestadels fåglar i labmiljö men hon skrev artiklar i olika magasin där hon hävdade att fåglarna borde studeras i frihet. Forskarvärlden vände henne ryggen. Tack vare ett arv kunde hon köpa ett litet hus på landet i Sussex och där isolerade hon sig med sina fågelvänner. Hon lärde fåglarna att räkna och transkriberade fågelsången till notskrift.
Kontakten med yttervärlden begränsades till ett minimum. Nyfikna människor avvisades bryskt när de ville komma in och titta på fåglarna som flög fritt omkring i huset genom de öppna fönstren. I Howards värld var fåglarna viktigare än människorna. I romanen berättas det om blåmesar och talgoxar som Howard såg som stora individualister med häpnadsväckande förmågor. Fåglarna var hennes allt men hon förvandlades till en udda eremit som sa upp kontakten med vänner och familj. Med tiden blev livet allt ensligare för Gwendolen Howard, hon som levde med fåglarna och löd deras vilja.
Romanen är välskriven och temat intressant om en flammande målmedveten människa som trots omvärldens skepsis ägnade livet åt studiet av fåglar i deras naturliga miljö.