Ny bok
Vera Sollerman
Fågelhjärtats rop där ljuset växer
Agneta Engström teckningar
Med de orden avslutade jag min anmälan av Vera Sollermans diktsamling Fågelhjärtats rop när dagen gryr. Nu halvtannat år senare sitter jag med en ny diktsamling. Den sjätte och den fjärde vars titel börjar med ordet fågelhjärtat. Även den här samlingen illustrerad av Agneta Engströms finstämda blyertsteckningar.
Mycket är sig likt. Man kan se de här samlingarna som en fortlöpande redovisning från den Sollermanska poesiverkstaden, där hantverkskunnandet är betydande. Det är dikter på ”svenska” och på gutamål. Det är rimmat och orimmat. Det är episkt och lyriskt.
Här fortsätter också hennes självironiska, utlämnande brev till Gud, en samtalspartner med vilken hon på ett rakt och ärligt sätt kan ta upp allt som bekymrar henne.
Dikterna är en blandning av dagboksrapporter och minnesbilder. Väder och vind, blommor, fjärilar, sjukbesök, minnesbilder av människor hon mött och kärleksdikter till sambon Harry. Men här finns också något nytt. Pandemi som har tagit oss i sitt grepp ger fördjupad svärta åt både liv och dikt.
Sitter i mörkret. / Skräckens pandemi / driver mig / allt längre in / i det mörka. / In i detta mörker / kommer jag / i en djupt svidande / brännande smärta. / Skräckens pandemi / räknar ut mig! / Timmar, minuter / sekunder! / Hjärtat slår.
Men det man ändå vill minnas är hennes förmåga att skriva så varierat och vackert. Som i titeldikten. Fågelhjärtats rop / hörs vackrast / just den stunden / då vi ser / hur dagen vaknar / morgonrodnad / över vikens vatten / och vi ser hur / ljuset växer.