Gammalt och nytt i nya Garde-boken

"Läsvärt och väl blandat mellan gammalt och nytt", skriver GT:s recensent Ola Sollerman om Gardes nya sockenbok.

1954 kom det ut en bok om Garde/Garda – en av de allra första sockenböckerna. Nu, efter närmare 70 år, har den fått en efterföljare.

1954 kom det ut en bok om Garde/Garda – en av de allra första sockenböckerna. Nu, efter närmare 70 år, har den fått en efterföljare.

Foto: Bokomslag

Recension2021-07-04 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En ny bok

1954 kom det ut en bok om Garde/Garda – en av de allra första sockenböckerna. Nu, efter närmare 70 år, har den fått en efterföljare. ”Garde förr & nu” heter den och är utgiven av socknens hembygdsförening. En redaktionsgrupp på fyra personer, Ruben Ahlvin, Gunvor Bergström, Lena Heiman och Eva Zetterberg har gjort ett bra jobb – och dessutom rekordsnabbt. Sockenböcker brukar ta en rejäl tid innan de kommer ut, Garde-boken blev klar på ett år!

Två böcker om samma ämne men ändå så olika. 1954 års bok hade endast en författare, den nya Garde-boken har skrivits en lång radda författare. 

1954 års bok skrevs av David Gadd, folkskollärare, författare av diverse skrifter och en på sin tid välkänd arkivtjänsteman vid landsarkivet i Visby. En ganska ”späckad” bok som täckte det mesta, medan den nya efterföljaren är mera lättsam och lättläst. Ändå ger den en bra bild av socknen.

Den är uppdelad på några olika avdelningar. En om gårdar och hus där en pampig byggning som Halvands sticker ut. Robbenarve är också intressant.

Vi får möta gamla tiders Gardboar men också några av dagens, vi får läsa om arbete och fritid förr i tiden men också om dagens Garde. En bra mix.

Bland ”de gamle” minns jag främst Herman Larsson, både polis och tidningsskribent under signaturen Peder Gute. Åtskilliga långa dagar har vi suttit tillsammans och refererat rättegångar, främst i tingshuset i Levide.

Keramikern Lena Sharp, konstnären Åsa Ardin Kedja och 86-åriga Siv Lundin är några av dagens många invånare vi får lära känna närmare. Roligt att boken satsar så mycket på människor.

Av bokens många bilder har nog Gunvor Bergström svarat för det flesta även om det finns många andra fotografer.

Läsvärt och väl blandat mellan gammalt och nytt. Skulle man sakna något är det ett resonemang om socknens namn. Garde med ett e på slutet tycks vara det vanligaste, men där finns också stavningen Garda med a, som i Garda hembygdsförening och Garda IK. Man skulle gärna vilja veta varför stavningen varierar – men kanske är det så enkelt att det finns något bra svar på den undringen.