Ny bok
Sergej Lebedev
"Debutant"
Övers. Nils Håkanson
Nilsson förlag
Debutant heter ett gift som dödar snabbt och effektivt och inte lämnar några spår efter sig. Det är skapat av kemisten Kalitin, som vuxit upp i staden Sovjetsk 22 som i romanen kort och gott kallas för Ön. En stad som egentligen inte finns men som säkert syftar på den hemliga staden Shikhany. Brittisk underrättelsetjänst tror att giftet i den uppmärksammade attacken i Salisbury kom just därifrån. Att Aleksejv Navalnyj sommaren 2020 också utsattes för ett giftattentat gör inte den här romanen mindre aktuell.
Lebedevs politiska thriller, som är hans femte roman, tar alltså läsaren rakt in i den politiska verkligheten runt det nya Ryssland. Den inleds med att en rysk avhoppare Vyrin tror att han, på ett värdshus någonstans i Europa, råkar ut för ett getingstick. I själva verket blir han förgiftad av Debutant.
Även Kalitin lämnar Ryssland någon gång vid tiden för Sovjetunionens fall och lever sedan isolerat i ett land som möjligen är Tjeckien. De geografiska upplysningarna är dock knappa. Nu är den ryska säkerhetstjänsten på jakt efter honom och hans akt tas upp från arkivet.
Generallöjtnant Sjersjnev och major Grebenjuk reser ut i Europa i syfte att eliminera Kalitin. I sin necessär har Sjersjnev en deodorantflaska med Debutant som man lyckats återskapa.
Kanske kan man inte kalla boken för en renodlad thriller, men den har så många förtjänster att det spelar mindre roll. Thrillerkänslan ligger på ett djupare plan för det är mycket som står på spel.
Lebedev skriver oerhört vackert och det är överfört till en lysande svenska av Nils Håkanson. Man har jämfört Lebedev med le Carré men det här är en roman med större litterär tyngd.
Både Kalitin och Sjersjnev fångas i texten också in av sitt förflutna. Kalitin, som är döende i cancer, tänker mycket på vad han egentligen har vigt sitt liv åt och Sjersjnev ser i sitt inre många av de illgärningar han begått. De onda samvetena hinner till slut upp dem, inte sällan beskrivna i den gamla, ogenomskinliga sovjetiska vokabulären som: ”brotten mot den socialistiska rätten”.
I romanen finns också tillbakablickar på de båda huvudpersonernas tidigare liv vars mönster förklarar mycket av deras handlande. Det blir som en moralisk traktat över de liv de har levt. Inte minst gäller detta vetenskapsmännens moral, att man kan bli så fascinerad av sin forskning att man blundar för vad den kan användas till.
Jägarna närmar sig sakta men säkert sitt byte. De flyger, de åker tåg och hyr bil, men missöden och en tydlig tafatthet i miljön utanför Ryssland spelar dem vissa spratt som återges på ett stillsamt komiskt sätt. Inga ortsnamn nämns överhuvudtaget. Det är gränser och bergstrakter, namnlösa städer och byar. Greppet att inte namnge platser skapar en allmängiltig skärpa i berättandet. Det som sker här kan ske precis var som helst.
Samtidigt är de här icke namngivna platserna oerhört precist och underbart beskrivna, fyllda av små skarpt iakttagna detaljer som förhöjer närvarokänslan. ”Huven knäppte när motorn svalnade.”
Hur det slutar skall naturligtvis inte avslöjas men vad gäller spänning står Lebedev inte le Carré efter, även om spänningsmomentet inte är det primära.
Den här romanen blir till slut också en berättelse om hur, som någon har uttryckt det, Ryssland tycks gå baklänges in i framtiden. Den måste varmt rekommenderas till läsning.