Ny bok
Stugland
Göran Greider
Volante, 2022
Den röda stugan med de vita knutarna – det är Sverige för många. En slags samlande svensk symbol. Nästan som ett alternativ till den svenska flaggan. De röda stugorna i ett Sverige som drömmer om sig självt. En äldre generation har sjungit Georg Åhlstads Sommarvandring: ”Röda stugor tåga vi förbi, ljusa björkar, sommarhimmel fri. Långt från trängsel, rök och stoft gå vi ut till sol och barrskogsdoft.”
En text som innehåller så mycken längtan efter den natur och kultur som människan innerst inne står nära. De röda stugorna väcker minnen, barndomsminnen, husdrömmar.
Allt detta tar Göran Greider fasta på i sin nya skrift Stugland.
Ännu en bok från Greiders hand. Denne folkkäre produktive person med en bibliografi som samlar hela 37 nummer. Lägg därtill en oändlig mängd artiklar plus ledarskrivande i Dala-Demokraten.
Inte ens en svår cancersjukdom nyligen hindrade honom att skriva var dag från sjuksängen ut på nätet. Rent av en avgörande del i behandlingen, för nu är han friskförklarad. Se där: Kulturens kraft.
Greiders nya bok är snarast en essä på behändiga 125 sidor. Men Greider vore inte Greider om inte tankarna sticker i väg åt olika håll. Associationsbanorna är många! Än är han i Irak och Afghanistan, än funderar han på Kina, än försvarar han ”Sveriges fulaste stad” Borlänge och så älskar han träd. Men man hänger med i svängarna. Den röda stugan är ändå en röd/vit tråd genom boken.
Redan August Strindberg menade att den röda stugan var ett karaktärsdrag för Sverige. Och tänk på hur den röda stugan med vita knutar dyker upp överallt genom åren: skolplanscher, läroböcker, filmer och sånger.
Nog finns det en romantik kring den röda stugan. Men där fanns också fattigdom vid den röda stugan. Författaren Elsie Johansson skriver om den och om klassamhället. Men lyckan fanns där ändå: ”Det vackraste hemmet var stugan på åsen.”
Det är knepigt med idyll och verklighet. Den röda stugan idylliseras. Syns där mellan björkarna i vitsippsbacken. Till och med utedasset idylliseras. Den fattiga verkligheten tonar bort när åren går.
Människan har behov av idyller som lever kvar. Som kommer i vågor, gröna vågor. För nu märks åter strömmar ut från trängsel, rök och stoft till sol och barrskogsdoft. Som i visan från stuglandet som var och är.