Ny bok
Cecilia Schelin Seidegård
Ett helvete i taget – en karriärists bekännelser
Kaunitz-Olsson förlag, 2022
Cecilia Schelin Seidegård var Gotlands landshövding från 2010 till 2018, vilket är det främsta skälet för boende på Gotland att lägga ner ett antal timmar på hennes personliga minnesbilder från ett långt och utomordentligt aktivt yrkesliv, med tunga uppdrag både i myndighetsvärlden och i det privata näringslivet. Annat kan vara nog så underhållande – som skildringen av hennes korta tid som dito i Kalmar län, eller folkbildande och lärorikt – som kapitlet om Systembolaget, vars styrelseordförande hon varit.
Kapitlet som rör kampen om Ojnareskogen tycker jag är bokens mest intressanta. Där spelade Cecilia Schelin Seidegård, i sin roll som den gotländska länsstyrelsens chef, en avgörande roll. I alla fall enligt henne själv – memoarer ska man ju ur källkritisk synpunkt hantera lite varsamt. Men initierad är hennes berättelse definitivt och även om åtminstone aktivister, naturvårdande myndigheter och politiker på stridens vinnande sida kan vilja fördela gracerna annorlunda, så är hennes argument för att den egna rollen var avgörande bestickande. Det gällde att stoppa den pågående avverkningen, innan det blev för sent. Att Mellanskog, till skillnad från Nordkalk, då månade om sitt rykte var en avgörande faktor, enligt Schelin Seidegård.
I detta kapitel passar hon på att dra en lans för kunniga personer som arbetar med naturvårdsfrågor på länsstyrelsen. "Miljömuppar" vänder hon från skälls- till honnörsord. Det är också här som hon kritiserar främst ledande centerpartister på ön för åsidosättande av naturvärden till förmån för exploateringsintressen.
Jag vet inte om läsningen blev mer aktiv i det här spännande avsnittet, i vilket fall syntes här en hel del korrekturfel, som boken annars verkade fri från; "Det går åt femtio gram bränd för kalk att framställa ett ton stål", står det exempelvis och förre miljöministern Andreas Carlgren blir till Carlberg.
Memoarboken är heltäckande. Det börjar med familjehistorien, bitvis spännande i korsningen mellan gammal rysk högreståndsmiljö och enklare svensk bakgrund. Tonåren på Gotland skildras, där en mycket bekant dåvarande pojkvän figurerar, jämte ett antal hästar av varierande storlek; Seidegård vill gärna framhålla att "hästtjejer" blir bra ledare. På landsbygden på Gotland skulle "alla" vara med i CUF, men i staden var det annorlunda. "Cicci" började som SSU-are, indansad såvitt det framgår, för att sedan med åren bli genuint borgerlig; i studentpolitiken, till umgänget och nu som pensionär i kyrkopolitiken. I den nära vänkretsen återfinns såväl borgerliga som socialdemokratiska politiker.
Många år på höga befattningar inom Astra, sedermera Astra Zeneca, inkluderande en utmärkelse från Veckans Affärer som den mäktigaste kvinnan i affärslivet, uppdraget som vd när Huddinge sjukhus slogs samman med Karolinska, styrelseuppdrag vid flera universitet... det finns stoff, men graden av angelägenhet varierar förstås. Och – även om det kapitlet kanske inte är så publikt – så förstår man vilken betydelse åren på universitet i Lund, där hon disputerade i biokemi, haft för henne.
Bokens sista kapitel tar upp rapporteringen om hennes styrelseuppdrag för Tofta intressenter AB och länsstyrelsens hantering av strandskyddet i sammanhanget. Det fanns faktafel i TV4:s nyhetsinslag, det som ledde till en – snabbt nedlagd – förundersökning. Men hennes egen skildring är rätt spekulativ: "De läckte" (om åklagaren) och whataboutismen (näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons relation till gruvindustrin) imponerar inte. Och, i sak, hon kunde förstås ha avstått styrelseuppdraget.
Men människor är sammansatta, blir man påmind om. Här har vi en kvinna som å ena sidan lättsamt umgås med kungafamiljen, å andra sidan skriver om "kravfyllda och penningsstinna stockholmare" som gästar vår ö. Inte har de låg mankhöjd, hästarna som hon sitter på. Karriärist? Den frågan kastar hon ut till läsarna att besvara.
Mycket framstår också som sympatiskt; hennes generösa inställning till ökad invandring till Gotland, modet och frispråkigheten mot gubbvälde i olika sammanhang, kunskaper och ett grundmurat intresse för öns natur.