Ny bok
Mikaela Kindblom
Hasse Ekman. Dandyn i drömfabriken
Modernista förlag
Mellan 1940 och 1964 regisserade Hasse Ekman 42 filmer. Det säger sig självt att det inte alltid var högsta kvalité på filmerna, men där finns ett flertal som gör honom till en av våra stora regissörer.
Det fanns dock, hos en del filmkritiker, en syn att det mest var lättviktiga filmer han gjorde. Och eftersom Ingmar Bergman var aktiv under samma period utföll jämförelsen dem emellan sällan till Hasse Ekmans förmån.
Men tiden har förändrat det här. Hasse Ekmans främsta filmer tillhör otvetydigt de finaste i den svenska filmhistorien. Det visar kritikern Mikaela Kindblom i sin rikligt illustrerade bok om Hasse Ekman, där hon mycket ingående går igenom de flesta av hans intressantaste filmer. Fram träder bilden av en skicklig och lyhörd regissör, manusförfattare och skådespelare.
Kindblom sätter in Hasse Ekmans filmer i större sammanhang och jämför med både Hitchcock och Orson Welles. Den sistnämndes berömda Citizen Kane visar sig i berättarteknik ha mycket gemensamt med Hasse Ekmans främsta film Flicka och hyacinter som är en märklig och fascinerande svensk film noir. Jag har läst manuset till den och där mött en sparsmakad stilist, som behärskar sitt medium till fullo.
I många av filmerna samarbetade Hasse Ekman vid manusskrivandet med Walter Ljungquist som under femtio- och sextiotalen skrev några av de absolut finaste svenska romanerna. Det märks i de levande dialogerna i många av filmerna. Dessutom blev några av Ljungquists romaner filmade. Till exempel Ombyte av tåg och Vandring med månen.
Boken blir till en komprimerad svensk filmhistoria. Hasse Ekman började på SF men hamnade snart hos producenten Lorens Marmstedt på det nystartade Terrafilm där han gjorde åtskilliga filmer innan han återvände till SF. Kindblom ger i boken många fina karakteristiker av skådespelare som Stig Järrel, Eva Henning, Edvin Adolphson och Sickan Carlsson.
Här finns också tillbakablickar på Hasse Ekmans tidiga liv och ett inträngande porträtt av hans pappa, den store Gösta Ekman.
Under de senaste åren har man på SVT kunnat se ett stort antal av Hasse Ekmans filmer. Det står helt klart att många av dem är klassiska pärlor och fortfarande oerhört sevärda.
Det här är en rik och insiktsfull bok, det går inte ens att antyda hur mycket den faktiskt berättar om den här epoken i svensk film. Analyserna av filmerna är både lyhörda och knivskarpa. Den skärper ens filmtittande och förtjänar många läsare.