Itkonen berättar om livets små mirakel

Juha Itkonens nya roman är en omtumlande historia, skriver GT:s litteraturkritiker Lena Torndahl.

Juha Itkonens roman bygger på händelser som han själv har varit med om.

Juha Itkonens roman bygger på händelser som han själv har varit med om.

Foto: Roald, Berit

Recension2020-09-22 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Juha Itkonen 

Allt ett under

Översättning: Camilla Frostell

Förlaget

Juha Itkonen, känd finsk författare, har gett ut åtta romaner plus barn- och fackböcker och är bekant här i Sverige för ”7+7 brev i en orolig tid” som han skrev tillsammans med kollegan, konkurrenten och kompisen Kjell Westö. Nu kommer Itkonen med autofiktiva romanen ”Allt ett under”, en omtumlande historia om hur en familj försöker klara av vardagen när allt är ett enda kaos. Boken kom ut på finska för två år sedan, fick fina recensioner och är nu nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2020. Vinnaren utses i oktober.

Itkonen har i intervjuer påpekat att även om ”Allt ett under” är en fiktiv berättelse så bygger den på händelser under åren 2016-2017 som han själv varit med om. Allt skildras i jagform ur berättarens, faderns, perspektiv. Romanen handlar om en familj på fyra personer: pappan är författare, mamma Rose har ett startupföretag och de två sönerna är elva respektive fem år. De bor i Helsingfors, en lycklig liten familj. Glädjen är stor när föräldrarna, som är i fyrtioårsåldern, inser att familjen ska utökas med en liten sladdis. 

Den första kritiska perioden av graviditeten är överstånden och allt verkar lugnt. Men i sjuttonde veckan går fostervattnet. En livsfarlig situation för både mor och barn. Läkarna är förbjudna att fatta beslut om att avbryta graviditeten, det måste i första hand mamman göra. Men Rose och hennes man kan inte komma överens. 

De vänder sin plåga och vånda mot varandra, de har olika åsikter om vad som ska göras och äktenskapet är i gungning. Tillvaron är kaotisk, men vardagslivet måste klaras av ändå. Barnen ska till skola och förskola, maten ska stå på bordet och jobbet måste skötas. Paret har länge älskat varandra med en sådan självklarhet, men i krisens stund blir förhållandet skört. Tillvaron står på högkant, de når inte fram till varandra. Graviditeten avbryts.

Snart blir livet ett enda kaos igen. Rose väntar tvillingar, som föds tretton veckor för tidigt. De väger bara ett kilo var. Barnen vårdas på prematuravdelning. En ny epok inleds med familjen i centrum. Pappan granskas närsynt i all sin stumhet och hjältemod, men de övriga personerna är vagare i konturerna. Mycket neonatalfakta är det.

Intressant, välskrivet och befriande chosefritt om relationsproblem, skörhet och vånda när livet står på spel, men också om bubblande lycka över livets små mirakel.