Ny bok
Joseph O’Connor
Skuggspel
Översättning: Gunnar Pettersson
Natur & Kultur
Vampyren Dracula kan inte dö. Bram Stokers roman om den bleke greven kom ut 1897 och gjorde småningom succé världen runt, men framgångarna kom sorgligt nog först efter författarens död.
Den irländske författaren Joseph O’Connor är kanske mest känd för romanen ”Havets stjärna”, om ett fartyg med utsvultet fattigfolk på väg till Amerika. Nu kommer den omsusade romanen ”Skuggspel”, en raffinerat konstruerad berättelse om Bram Stoker och hans skapelse Dracula. Den färgstarka historien skildrar den kreativa processen, London under den viktorianska erans gyllene år och ger också ett närgånget porträtt av den tidens fixstjärnor: aktören och teaterdirektören Henry Irving (förebild till Dracula) och hans primadonna, den undersköna Ellen Terry. Centralt är relationen mellan dem och beundraren Stoker.
O’Connor läste in sig på samtida verk, biografier och dokument om huvudpersonerna för flera år sedan när han skrev en pjäs om dem och nu har han använt stoffet till intrigen i ”Skuggspel” där han skickligt blandar fiktion och verklighet. Romanen börjar med att den stillsamme kanslisten och teaterkritikern Bram Stoker i Dublin får ett erbjudande som han inte kan motstå. Hans stora idol Henry Irving äger Lyceumteatern i London och erbjuder honom att bli biträdande teaterdirektör. Stoker tar med sig hustrun Florence till staden. Han upptäcker snart att den dyrkade aktören Henry Irving är en självupptagen, lynnig, alkoholiserad despot som med viss njutning förtrycker sina stackars anställda för att i nästa stund visa både omtanke och generositet. Stoker är ambivalent inför sin chef men hyser varma känslor för den karismatiska Ellen Terry som ofta får medla mellan dem. Vänskapen mellan dessa tre, uppbrotten och återföreningarna, och den förbjudna kärlek som inte får nämnas vid namn är själva kärnan i romanen. På teatern lever de i en skuggvärld. Alla döljer sitt innersta, vänskapen är skör och starkt sexuellt laddad. Alla talar i gåtor. Stoker umgicks i tjugo år med sina vänner och under den tiden såg hans präktiga fru knappt röken av honom.
”Skuggspel” är elegant konstruerad likt ”Dracula” med fiktiva dagboksanteckningar, brev, intervjuer och tidningsklipp och prosan är viktorianskt blommig i denna medryckande, känslosvallande roman där allt känns äkta och sant även när det är på låtsas.